Besök på Balthazar (ons 5 maj)

Detta skulle visa sig att bli en givande dag som gav oss många idéer om hur man kan arbeta med naturvetenskap och teknik. Vi känner att eleverna i Skövdes kommun har tur eftersom de har fritt inträde till Balthazar. De skolor som inte har möjlighet att besöka Balthazar kan ändå få inspiration till experiment genom att låna deras temalådor. Detta vet vi att man utnyttjat bland annat i Töreboda kommun.

Det är lätt att förstå att barnen och ungdomarna som kommer dit blir nyfikna och vill prova allt som finns, för vi blev likadana när vi klev innanför dörrarna. Det första som lockade oss var sinneslabyrinten. Där tvingas du att använda dig av andra sinnen än synen, eftersom du till att börja med inte kan se någonting.

På Balthazar pågick en matematikutställning med mycket inspirerade material som uppmanade till problemlösning. Till exempel fanns ett pussel av geometriska former som skulle bilda olika mönster. På bilden ser vi två duktiga ”pusslare” som just har lyckats lista ut hur de skulle göra.

Rymden är väl ett ämne som lockar många barn. På Balthazar hade de byggt upp ett rymdrum där man kunde få titta på rymdmat och känna hur mycket ett äpple väger på respektive planet. Det fanns också möjlighet att undersöka stjärnhimlen, genom att tända och släcka de olika stjärnbilderna.

På Balthazar finns också ett stort hjärta som barnen kan leka i. Med hjärtat som bas arbetar de med något som de kallar för ”Hjärtslaget”. Till exempel finns det möjlighet att koppla en pacemaker till hjärtat och också visa hur en ballongsprängning går till. Här blir de naturliga samtalsämnena; blodet kretslopp, Vad transporterar blodet ut i kroppen och vad hämtar det upp?, Hur ser blodcirkulationen hos en rökare jämfört med en icke- rökare, Vad kan man göra om inte hjärtat fungerar som det ska? Detta tema passar för elever i åk 4-6.

Vi fick vara med när elever i blandade klasser (åk 3-5) hade kemi som ”elevens val”. Pedagogen började med att fråga eleverna vad kemi var, tyvärr var det ingen som kunde svara på frågan. Den lärare som var med eleverna berättade att de inte hade så mycket kemi ännu utan att det kommer mer i högstadiet. Vi tror ändå eleverna haft naturkunskap utan att ha delat in ämnet i just kemi, fysik eller biologi.

Eleverna fick göra två olika salvor, vilket även vi passade på att göra. Eleverna (och även vi) var väldigt engagerade och tyckte det var roligt, speciellt då de (och vi) fick ta med salvorna hem. (För recept, se slutet av detta blogginlägg.)

Sedan var det dags att experimentera med potatismjöl och vatten. Vi fick prova att göra slajm, ”studsboll” och en ”plaskig” boll. För den kreative kunde studsbollen även bli en clownnäsa.

Experimentet med den plaskiga bollen var lite speciellt. Massan som bildas har egenskaper både som fast ämne och vätska och kallas därför för en ”icke-Newtonsk” vätska. Den flyter som en vätska, men om man tillför energi exempelvis genom att rulla den i handen, så uppför den sig som ett fast ämne.

Något som vi lärde oss och tar med oss från denna aktivitet är att ämnet kemi kan vara så lätt att utföra om man bara vet hur man ska göra, eftersom materialet inte behöver vara så svårt att få tag i. Extra roligt blir det när experimentet utmynnar i en produkt som eleverna kan få ta med sig hem.

En del av Balthazar är ”English House”, vilket har som mål utveckla lärande och stärka barns och ungdomars självförtroende genom att utveckla deras kommunikativa förmåga. På English House gör de sitt yttersta för att få bort rädslan som många elever känner när de möts av utmaningen att kommunicera meningsfullt på ett främmande språk. Detta blir möjligt genom den avslappnade atmosfär som möter eleverna. Hit kommer både elever och personal för att möta olika utmaningar. Det engelska språket är av yttersta vikt för vidare studier och jobb. Att förbereda våra barn och ungdomar för framtiden handlar till stor del om att ha goda kunskaper i språk och att kunna använda sig av sina kunskaper i en rad olika sammanhang.

Sedan 2008 är English House också en del av Balthazars ”Sinnenas Verkstad” vars mål är att öka nyfikenhet och intresset för naturvetenskap, matematik och teknik. När vi besökte Balthazar fick Sinnenas Verkstad besök av elever från åk sju. Deras uppgift blev att konstruera en bil av tekniklego, där målet var att bilen skulle åka så långt som möjligt ned för en ramp. Eleverna provade hur stora eller små hjul på bilen påverkade körsträckan, om bilens tyngd gjorde någon skillnad och försökte på så vis komma fram till den bästa modellen. Eleverna fick också prova att sätt på en liten motor. Det var roligt att se hur engagerade eleverna blev och hur de provade sig fram för att få bilen att gå så långt som möjligt. Det var även intressant att se hur läraren arbetade på olika sätt med pojk- och flickgruppen och tog tillvara på elevernas intressen. På bilden syns våra tappra försök att bygga en vinnande bil.

Recept
Hudkräm
3 tsk sheasmör
2 tsk vatten
3 droppar Span 80

Rör ihop blandningen. Värm blandningen i micro, full effekt ca 6 sekunder.
Blanda i några droppar parfym.

Lyxkräm
(Denna salva blir väldigt fet och fungerar bra på självsprickor och munsår.)

2 tsk lanolin
2 tsk vatten
3 droppar Span 80

Rör ihop blandningen.
Blanda i några droppar parfym.

”Plaskiga” bollen
Häll lite potatismjöl i en bunke.
Droppa i lite vatten i taget tills du nätt och jämnt kan röra i smeten.

Ta upp blandningen och rulla en boll i händerna. Så fort du slutar rulla bollen rinner den ut i handen som en smet.
Tips! Häll smeten på ett fat. Vad händer när du slår till med handflatan i smeten?

Slajm
Häll lite vatten i en kakform.
Droppa i en droppe karamellfärg.
Tillsätt ca 1 tsk potatismjöl.

Värm kakformen med blandningen över ett tänt värmeljus. Håll kakformen ned en klädnypa. Blanda med en glasspinne tills det blir tjockt. Tillsätt någon droppe olja om det behövs.
Ta upp slajmet och gegga!!

”Studsboll”
Mät upp 1 msk potatismjöl i en plastpåse.
Tillsätt 2 droppar olja.
Tillsätt 1 msk vatten.
Tillsätt någon droppe karamellfärg och/eller glitter om du vill.

Knåda påsen från utsidan så allt blandar sig.
Värm påsen i micron, full effekt i ca 25 sekunder. Låt påsen vara lite öppen.
Ta en grytvante och ta ut påsen ur micron. Knåda påsen så att innehållet bildar en boll. När innehållet har svalnat kan du ta ut det och knåda i handen.
Ska bollen sparas, så behöver den förvaras lufttätt annars torkar den.

Kolla gärna in hemsidan:
www.balthazar.skovde.se

Undervisning inom naturvetenskap och teknik.

I våra grannars blogg 2A nämner Helen Kling om en förskola i Axvall som var elfria under en hel dag. Detta känner jag är ett mycket intressant ämne och jag känner att eleverna kan få ta del av ett historiskt perspektiv inom naturvetenskap och teknik; Hur var det att leva förr då elektriciteten inte fanns? Hur kan man göra upp eld utan tändare? Kan man lyssna på radio utan elektricitet från väggen? Hur kan man laga mat utan spis eller mikro? Kan man få rent vatten från bäcken? Jag tycker det är viktigt att eleverna får komma med sina funderingar och utifrån dessa planera mina lektioner. Elfström et al. (2008) påpekar att det är viktigt att utgå från barns eget utforskande, intressen eller frågor. Jag känner att det är viktigt att deras funderingar och tankegångar får svar.

Genom att eleverna får genomgå en dag på skolan utan någon som helst elektronik kommer deras tankebanor startas upp. Även en övernattning i vindskydd kan ge mycket kunskaper när våra avancerade hjälpmedel inte finns tillhands. Att ta hjälp av samhällets resurser som till exempel Skövdes kommun har att erbjuda, Balthazar. Här skulle många tankar få svar eftersom de kan utforma passande lektioner som får eleverna att ta till andra hjälpmedel, än de som har elektricitet att göra. Där finns till exempel en cykel som driver runt en dynamo så att en lampa börjar lysa. Jag har sett det förut, eftersom de flesta lamporna på cyklarna var så när jag var liten, men idag är det batterier som får cykelljuset att fungera. I Lpo94 står det att eleverna ska förstå grundläggande begrepp inom de naturvetenskapliga och tekniska områdena samt att de ska till exempel lära sig att utforska, ha kunskaper om historia och lära sig samarbeta självständigt men även i grupp.

Min son gjorde nyligen ett besök på Ekhagens forntidsby utanför Falköping. Här får man lära sig mer om forntiden i en autentisk miljö. Tillsammans med en sakkunnig guide får klasser "flytta in" på en av byns boplatser för en dag, och uppleva hur forntidens människor kan ha levt. Här finns miljöer från hela forntiden: jägarstenåldershyddor, långhus från bondestenålder och bronsålder samt en järnåldersgård. Skolprogrammen är anpassade till läroplanens avsnitt om forntiden och framtagna som ett komplement till undervisningen i klassrummet. Eleverna får se hur människorna klarade av sin vardag utan de tekniska hjälpmedel som vi använder oss av idag. Mer information, gå in på www.ekhagensforntidsby.se



Källa:
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber AB.

Lärarförbundet. (2006). (Lpo 94, Lpfö 98) Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.

Undervisning inom naturvetenskap och teknik - med samhället som resurs

Något som finns runt omkring oss och som vi alla använder oss av dagligen är klockan. Hur skulle en undervisning utifrån klockan kunna se ut? Jag kan föreställa mig att barnen har frågor som; Vem var det egentligen som kom på det här med att mäta tiden? Vad är tid för någonting? Hur kommer det sig att tiden går? Varför har vi natt och dag? Hur kommer det sig att man måste sova? Hur såg de första klockorna ut? Hur ser en klocka ut inuti? Hur går det till när klockor tillverkas idag?

Ginner & Mattsson (red.) (1996) menar att det är viktigt för barnen att själva få skruva isär och undersöka föremål. På så sätt får de en större förståelse för hur föremålet är konstruerat, än genom att titta på en ritning. Genom att skriva isär en klocka (av lite äldre modell) får barnen se vilka tekniska komponenter som den är uppbyggd av.

För att ta reda på hur klockor tillverkas idag skulle man kunna göra ett studiebesök på Westerstrands. Barnen skulle också kunna få göra sina egna solur – på så sätt skulle man kunna väva in det historiska perspektivet och visa barnen att det inte alltid har funnits moderna klockor så som vi är vana vid att se dem idag.


Referens
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

regnbågen i förskolan och i skolan

Det första som jag känner spontan när jag ser andras inlägg är att alla har bilder, tyvärr har vår kamera slutat att fungera för oss här hemma (man kan inte alltid lita på tekniken :-) ). Barnen i förskolan var tyckte om sagan och hängde på och sa färgerna och sen var det spännade att se hur man kunde göra en egen regnbåge. Detta förstod jag på dem när jag återkom och pratade med dem. när jag visade hur man kunde göra en regnbåge med vatten i en skål och en overhead så sa jag att jag hade varit ute och samlat regnvatten, och sen sa jag att jag bara skojade och att jag hade fuskat och tagit vatten från kranen. Detta och lampan som sol det kom de ihåg och på så sätt mindes de vad som behövs för att en regnbåge ska visa sig.
I förskolan använde jag inte min concept cartoon i samlingen, detta gjorde jag inte heller i skolan men den använde jag istället när jag pratade med några av eleverna för att se vad de lärt sig.
Liksom som i förskolan började jag i skolan med att höra med eleverna vad de hade för tankar om regnbågen och om hur den uppstår. sen hade jag gjort en pp med sol, regn och en regnbåge, jag hade en pappergubbe i handen och frågade eleverna vart man måste stå för att se regnbågen. Jag kände det som om eleverna hade pratat om detta innan men det som de inte hade pratat om var att solens strålar ut vitt ljus som innehåller olika färger och att när det träffar regndropparna bryts det som i en prisma som studsar olika fort, vilket också bildar färgordningen på regnbågen och reflekteras i våra ögon så vi kan se regnbågen. detta är inte lätta att förklara. det blir väldigt abstrakt för ett barn.
Iallafall när jag pratat med barnen/eleverna efteråt så verkar det som om de lärt sig hur en regnbåge uppstår vilket var syftet med min samling/ lektion.

Regnbågsaktivitet på förskolan (23 april)

Så fort jag steg in genom dörren till förskoleavdelningen möttes jag av nyfikna ansikten i åldrarna 1-6 år. De större barnen ville genast veta vad jag hette, hur gammal jag var och varför jag var där. Snart spred sig syftet med mitt besök som en löpeld genom hela avdelningen. ”Hon ska bestämma vad vi ska göra på samlingen”. Sedan började de köpslå om vilka som skulle få vara med under aktiviteten. Eftersom uppgiften innebar att barnen skulle intervjuas efteråt, valde jag att genomföra aktiviteten med de lite större barnen. De barn som fick reda på att de skulle få vara med utstrålade spänning och förväntan införsamlingen.

Vi började med att titta på olika foton av regnbågar och barnen berättade om regnbågar som de hade sett. Boken ”Lilla Kanin och regnbågen” fångade barnens uppmärksamhet. Jag hade med mig Lilla Kanin och hans mamma i form av mjukisdjur. Detta tillsammans med bilder på de olika djur som förekommer i boken gav barnen något att fokusera på. Barnen hjälpte mig vända upp bilderna i takt med att Lilla Kanin hälsade på hos de olika djuren.

Mamma Kanin berättar i boken att man måste ha sol och regn för att regnbågens färger ska komma fram. Detta fick barnen sedan prova själva genom att lysa med en ficklampa (solen) på ett ”regn” av prismor. Som avslutning på aktiviteten målade barnen sina egna regnbågar med vattenfärg. Några barn valde att fokusera på regnbågens olika färger, andra målade även solen och regndroppar.

Sammanfattande fakta om regnbågen

Historiskt perspektiv
Redan för 2300 år sedan beskrevs regnbågen av Aristoteles. Han var en filosof som levde i Grekland. Aristoteles trodde att regnbågen berodde på en ovanlig reflektion från molnen. Denna förklaring levde kvar ända in på 1600-talet i Europa. Då lade den franske filosofen Descartes fram sin teori om hur regnbågen blir till. Det är den teori som gäller än idag, men redan på 1200-talet hade samma teori lagts fram i Persien utan att bli känd i Europa. Descartes hade ingen förklaring till vad regnbågens färger kom ifrån. Det var Newton (1642 – 1727) som sedan lade fram teorin att vitt ljus är en blandning av flera färger (Nyberg 1985).

Regnbågen
Regnbågar visar sig i samband med eller efter en kallfront, då skurar bildas i den kalla luften. Även vid starka regnskurar, när luften är varm och känns tryckande, kan regnbågen bildas. Om solen skiner mellan skurarna skapas förutsättningar för att regnbågen ska uppträda (Nyberg 1985). För att kunna se regnbågen måste betraktaren stå med solen i ryggen (Elfström et al. 2008).

Regnbågen uppstår när solens strålar bryts i regndroppar. Fenomenet uppstår även när ljus bryts i en prisma eller vattendroppar av olika slag, exempelvis från en vattenspridare eller en sprayflaska. Solen strålar ut ett vitt ljus som består av sju olika färger. Dessa färger är rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Alla färger har olika våglängder och bryts därför olika. Eftersom dessa färger bryts olika mycket delar det vita ljuset upp vid brytningen och vi kan se ljusets alla färger. Vattendropparna i luften fungerar som prismor och spektrat syns som en regnbåge på himlen. Rött har starkast energi och lyser därför starkast, rött är ytterst på regnbågen sen orange, gult, grönt, blått, indigo och violett innerst (Elfström et al. 2008).

Regnbågen som uppstår kallas en primär regnbåge. Ibland kan strålen brytas flera gånger i samma regndroppe och då bildas även en sekundär regnbåge. Den sekundära regnbågen är svagare och färgerna i den uppträder spegelvänt (Grimwall 1993). Ljus som kommer in i en vattendroppe nära dess övre sida bildar en primär regnbåge. Den sekundära bildas när ljuset går in i vattendroppen nära undersidan (Burnie 1993).


Bild 1

Bild 2

Regnbågen är egentligen cirkelformad. Centrum på regnbågen befinner sig rakt framför betraktarens ögon och därför kan vi bara se en båge eftersom resterande hamnar under horisonten. Om man befinner sig högt upp, till exempel på ett högt berg eller i ett flygplan, är det teoretiskt möjligt att se den cirkelformade regnbågen (Grimwall 1993).

I Sverige har vi möjlighet att se regnbågen året runt med undantag för midsommaraftons lunch. Då står nämligen solen för högt vilket innebär att regnbågen hamnar under horisonten (Grimwall 1993) .

Energi

Energi kan uppträda i flera olika former, till exempel som rörelseenergi, kemisk energi (fotosyntes) och strålningsenergi (solenergi) (Andersson 2008). Inom fysikundervisningen förekommer energi som ett begrepp (muntlig kommunikation 2010-01-21). I vårt valda ämne regnbågen syns energi genom fotosyntes och solenergi.

Materia
Vetenskapligt sett kan materia förklaras med att det består av atomer. Ett annat sätt att förklara materia är att översätta ordet materia till material (Andersson 2008). I skolans undervisning förekommer materia inom ämnet kemi (muntlig kommunikation 2010-01-21). Inom fenomenet regnbågen ser vi vatten som materia, eftersom vatten (H2O) är uppbyggt av ämnena väte och syre. Vi anser också att kopplingen till materia kan göras genom att våra kroppar och organ (öga) är uppbyggda av materia.

Liv
I skolans värld kan begreppet liv bland annat behandlas inom ämnet biologi (muntlig kommunikation 2010-01-21). Liv kan kopplas till regnbågen genom vattnets kretslopp, eftersom vattnet är nödvändigt för allt levande. Även solljuset är något som vi inte kan leva utan och detta tar växterna tillvara genom fotosyntes. På samma sätt som solljusets strålar bryts i regndropparna, bryts ljuset i vätskan som finns i våra ögon.

Vattnets kretslopp
Det är solenergi som driver vattnets kretslopp, genom att värma upp vattnet i hav och sjöar. Avdunstning sker även på land från fuktig jord samt genom att växterna "andas ut" det mesta av det vatten som tagits upp via rötterna. Avdunstning bildar vattenånga och med hjälp av stigande luftströmmar tas ångan med uppåt i atmosfären där temperaturen är svalare. Den låga temperaturen får ångan att kondensera och bildar små vattendroppar som i sin tur blir till moln. Luftströmmar för molnen in över kontinenterna där vattnet sedan, beroende på temperaturen, kan falla ned antingen som snö eller som regn. Nederbörd i form av regn är vanligast och detta sker genom att små vattendroppar sammanbinds tills de blir så pass tunga att de faller ned till marken (Hadden & Bennett (red.) 1994). Vi tänker oss oftast vattendroppen som lökformad men egentligen är den bullformad med den platta sidan vänd nedåt (Grimwall 1993). Regnet faller ned till jordytan och ger mark och växter närning samt rinner ner till vattendrag och även bildar grundvatten. Grundvattnet är en viktig del i vattnets kretslopp. Här finns vår sötvattentillgång, som kan störas beroende på vad som sker i och omkring ovanliggande jordlager. Det vatten som runnit ner till olika vattendrag rinner samman och blir till älvar och floder som rinner ut i haven. Kretsloppet är nu slutet (Hadden & Bennett (red.) 1994).

Bild 3

Fotosyntes
Alla organismer är uppbyggda av celler och här sker de processer som gör att livet fortgår. I gröna växter sker något som kallas för fotosyntes. Då omvandlas koldioxid och vatten till socker och syre med hjälp av solljusets energi. Solenergin omvandlas till kemisk energi i sockret (Elfström 2008). Det gäller både växter som lever på land och i vattnet. De vattenlevande växterna tar tillvara på koldioxiden som finns löst i vattnet (Andersson 2008).

Bild 4

Alla organismer, både djur och växter, använder sig av cellandning. Det innebär att syret som vi andas in reagerar med socker och bildar då koldioxid, vatten och frigör energi. Denna energi används sedan för att bygga upp nya ämnen i cellen, för att växa och som rörelseenergi. Utan fotosyntes och cellandning skulle vi inte kunna leva (Elfström 2008).

Bioluminiscens
Även djupt nere i havet lever det organismer, men hit kan inte solljuset nå. Djuren som lever här nere har utvecklat sina egna förmågor för att kunna överleva. Till exempel kan vissa av organismerna själva producera ljus och sända ut det. Detta fenomen kallas bioluminiscens. Antingen alstras ljuset av bakterier som lever tillsammans med värddjuret, eller så kommer det av enzymer som djuret själv producerar. Ljuset används bland annat till kommunikation, för att navigera eller som lockbete. Hos insekterna lysmask och eldfluga används bioluminiscens som en signal mellan könen. (Upptäckarbyrån)

Solen
Historiskt sett har solen på flera håll dyrkats som en gud. Vid tanke på att solen är källan till allt liv och utveckling på jorden är detta lätt att förstå. Solen är vår största naturliga ljuskälla. Många tror att även månen avger ett sken, men det ljus vi ser från månen är faktiskt en reflektion från solen. Solen går att jämföras med ett kärnkraftverk. I dess inre alstras värme och från ytan stålar ljus och värme mot oss. Energistrålningen från solen är enorm och bara en mycket liten del av den träffar jorden (Nyberg 1985).

Ljus
Historiskt sett har det funnits många olika förklaringar hur ljuset fungerar. Isaac Newton hävdade att ljuset var en ström av partiklar medan Christian Huygen ansåg att ljuset rullade fram, alltså som vågrörelser. Idag ses ljusvågorna som en kombination av elektriska och magnetiska svängningar, vilket kallas för elektromagnetisk strålning (Gotborn et al. 1994). Det synliga ljuset är en elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan ca 390 och 770 nm (nanometer). Ljus med längre våglängd än 770 nm kallas för infrarött ljus och ljus med en våglängd kortare än 390 nm benämns ultraviolett strålning eller UV-ljus.

Ljusets brytning
Ljuset går rakt fram men dess riktning kan ändras på fyra olika sätt; genom reflexion, brytning, böjning och spridning (Gotborn et al. 1994). Ljus kan färdas genom många material som till exempel luft, vatten och glas. De här materialen skiljer sig åt när det gäller hur optiskt täta de är. Glas är optiskt tätare än vatten och vatten är optiskt tätare än luft. Eftersom materialens optiska täthet skiljer såg åt är också ljusets hastighet genom materialen olika. Till exempel är ljushastigheten högre i luft än i vatten. När ljusstrålar ska gå från ett material till ett annat ändrar de riktning, det vill säga de bryts. Ljuset bryts i riktning mot normalen när der går från ett optiskt tunnare till ett optiskt tätare material. Infallsvinkeln (i) blir då större än brytningsvinkeln (b). Om infallsvinkeln är större än 42° reflekteras allt ljus tillbaka. Detta kallas totalreflektion. I en prisma reflekteras allt infallande ljus på grund av totalreflektion (Henriksson 2000). Ett prisma är ett optiskt element med plana ytor som bryter ljuset. Den har oftast tre sidor och används för att dela upp det vita ljuset i dess olika färger (Wikipedia 2). Som mått på brytningen används något som kallas brytningsindex. Ju större brytningsindex desto kraftigare bryts ljuset (Elfström et al. 2008).

Bild 5

Bild 6

Ögats funktion

För att vi skall kunna se måste vi ha ljus. Ögat är det organ som gör det möjligt för oss att uppfatta ljus. Det vi ser är egentligen ljus som reflekteras i vår omgivning, vilket gör att vi kan uppfatta färger och former. Då ljus från en ljuskälla reflekteras i vår omgivning återges en del våglängder, vilket gör att våra ögon uppfattar färger och former (Wikipedia 3).

När ljusstrålar kommer in i ögat bryts de först i hornhinnan, för att sedan träffa främre ögonkammaren som innehåller kammarvätska. Trycket från kammarvätskan bidrar till att hornhinnan blir konvex, vilket är nödvändigt för att ljuset skall träffa ögats lins. I ögat finns pupillen som fungerar som en bländare. Vid mörker öppnar pupillen sig för att släppa in mer ljus och drar ihop sig då det är för starkt ljus. Pupillen kan även kallas för regnbågshinna (Wikipedia 3).

Bild 7

I ögat finns den bakre ögonkammaren som för ljuset mot näthinnan. När ljuset når näthinnan registreras ljuset som en bild i hjärnan. I näthinnan finns två sorters ljuskänsliga celler som kallas tappar och stavar. De är uppbyggda på samma sätt men har olika funktion. Det är stavarna som gör att vi kan se i mörkret. När det är ljust är det tapparna som gör att vi kan se. Tapparna finns i flera olika sorter som är olika känsliga för färg, vilket gör det möjligt för oss att se alla olika färger (Wikipedia 3).

Teknik
Kunskaperna om hur ljus bryts i olika material har man tagit tillvara på till exempel vid utformning av glasögon. Om man ser dåligt beror det på att linsen i ögat inte fungerar som den ska, eller att ögats glaskropp inte har en korrekt form. Det innebär att ljusets brytningspunkt, där bilden som hjärnan registrerar bildas, antingen hamnar framför eller bakom näthinnan. Bilden som hjärnan registrerar blir då oskarp. I de fall brytningspunkten hamnar framför näthinnan, behövs en konkav lins i glasögonen för att bilden skall få skärpa (se bild 8). Även speglar kan vara konvexa eller konkava. En sminkspegel som ger en förstorad bild är konkav, medan en backspegel som ger en förminskad bild är konvex (Elfström et al. 2009).

Bild 8

Teleskop och kikare
Två stora tekniska hjälpmedel som vi kan koppla till ljus är teleskop och kikare. I ett teleskop används två stycken linser. Den stora linsen (objektiv) fokuserar ljusstrålar från ett avlägset föremål medan den mindre linsen (okular) gör bilden större igen. En kikare fungerar på liknande sätt med då behövs två linser till vardera öga (Wilkins 1991). Det första enkla teleskopet tillverkades av holländaren Hans Lippershey år 1608. Men det var Galileo Galilei som året efter byggde ett teleskop som var så starkt att han kunde studera stjärnor och planeter (Wikipedia 4).

Röntgen
Precis som ljuset kan passera genom glas fungerar röntgen, då mycket starka osynliga energivågor passerar kroppen. Röntgenstrålar kan skapas genom maskiner men de produceras även genom vår sol. Tekniken används bland annat av läkare för att fotografera kroppens inre. Röntgenstrålarna kan inte färdas genom skelettet vilket istället lämnar en skugga av benens former som vi sedan kan se på röntgenfoto. Upptäckten av tekniken gjordes år 1895 av den tyske vetenskapsmannen Wilhelm Röntgen (Wilkins 1991).

Laser
Laser är ljusstrålar som är enfärgade och har en riktning med stark intensitet. Den första användbara lasern skapades av Theodore Maiman 1960. Idag används vi det i cd- och dvd-läsare, laserpekare och laserskrivare (Wikipedia 6).

Myter
Fenomenet regnbågen förknippas i många kulturer med lycka och rikedom. I den irländska folktron trodde man att det fanns en nergrävd skatt vid regnbågens slut. Detta är omöjligt eftersom regnbågen förändrar läge med betraktaren. Regnbågen symboliserar även vägen mellan liv och dödsriket eller himmelriket (Wikipedia 5).

Befolkningen i Burma tror att regnbågen är en stor orm som kan äta människor hela. Efter att ormen tagit en människa sägs det att den återvänder till jorden, därför skall man vara försiktig när regnbågen visar sig. I Sydafrika tror man däremot att en orm finns vid regnbågens slut för att släcka sin törst. Den västra delen av Afrika tror man istället att ormen för lycka med sig för den som ser ormen (Nationalencyklopedin 2000). I den kinesiska mytologin anser regnbågen vara en reva på himlen som gudinnan Nûwa förseglade med hjälp av stenar i regnbågens sju färger (Parker 1962).

I vår nordiska mytologi är regnbågen en bro mellan jorden och Valhall. Denna bro kallas också Bifrost. Bron byggdes av gudarna och förenar alltså Midgård (jorden) med Asgård (Gudarnas boning) och den vaktas av Heimdall (Wikipedia 5). Fenomenet går även att läsa om i bibeln, första Moseboken, där den är ett tecken från gud till människorna. Gud sände en regnbåge till Noa och hans ark som ett tecken på att ingen mer syndaflod skulle komma och fördärva jorden. Regnbågen skulle alltid vara som en påminnelse om guds löfte (Parker 1962).

Ämnesdidaktik
Ämnesdidaktik kan ses som ämnenas didaktik och handlar om de val i undervisningen som läraren ställs inför (Sjøberg 2010). Både i förskolan och i skolan inleds aktiviteten med att ta reda på barnens/elevernas förförståelse. I och med att barnens/elevernas förförståelse visades fick vi en utgångspunkt för undervisningen. På förskolan var vår intention att ge barnen en upplevelse av regnbågen och en förförståelse av att den skapas genom att solen strålar på vattendropparna i regnet.

I skolan tog vi först reda på elevernas förförståelse med hjälp av vår Concept cortoon, där flera olika tankar fanns representerade. Wickman & Persson (2008) menar att inom naturvetenskap skall elever få testa sina olika hypoteser för att på så vis utveckla ett lärande. Författarna belyser även vikten i att pedagogen lyssnar på elevernas tankar och funderingar och utgår från dessa tankar för att utveckla intresset för ämnet. De ställda hypoteserna ska alltså utgå från eleverna själva. Denna åsikt delar även Elfström et al. (2008) då de menar att inom naturvetenskap finns det sällan enbart ett rätt svar, vilket ger eleverna möjlighet att tänka på olika sätt utan att något behöver vara fel. Detta är något vi anser våra lektioner innefattade då vi utgick från elevernas förförståelse kring fenomenet regnbågen.

Att använda sig av Concept cartoon i undervisningen anser vi stöds av lärplanen eftersom Lpo 94 lyfter fram att skolan ska sträva efter att eleverna ska lära sig att ”lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att formulera och pröva antaganden” samt att ”reflektera över erfarenheter och kritiskt granska och värdera påståenden”(Lärarförbundet 2006, 15). När vi använde oss av vår Concept cartoon ute på våra VFU platser såg vi att eleverna fick möjlighet att träna på detta.

Enligt Lpo 94 ska läraren ”svara för att eleverna får prova olika arbetssätt och arbetsformer”(Lärarförbundet 2006, 18). Detta tog vi tillvara på genom att genomföra experiment. De syftade till att ge eleverna en uppfattning om hur regnbågen blir till. Vid genomgången förklarades också hur regnbågen och färgerna uppstår, genom modeller på en sol, ljusstrålar, vattendroppe och en person.

Referenser
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.

Burnie, D. (1993). Ljus. Stockholm: Bonniers.

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber AB.

Grimwall, G. (1993). Varför är himlen blå?. Västerås: ICA Förlaget AB.

Gotborn L., Ljunggren L., Svensson M., Svanfeldt Söderberg K., Vieweg O. (1994). Naturkunskap. Stockholm: Natur och Kultur.

Hadden, S. & Bennett, P. (red.) (1994). Jordens kretslopp. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Henriksson, A. (2000). Naturkunskap B. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Lärarförbundet. (2006). (Lpo 94, Lpfö 98) Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.

Nyberg, A. (1985). Himlasken och andra ljusfenomen. Stockholm: Ingengörsförlaget AB.

Parker, B. (1962). Moln, regn och snö. Stockholm: AVCarlsons bokförlag.

Sjøberg, S. (2010). Naturvetenskap som allmänbildning – en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.

Wickman, P-O. & Persson, H. (2008). Naturvetenskap och naturorienterade ämnen i grundskolan – en ämnesdidaktisk vägledning. Stockholm. Liber AB.

Wilkins, M-J. (1991). Luft, ljus & vatten. Malmö: FaktorsTjänst AB.

Elektroniska källor
Nationalencyklopedin. (2000). Nationalencyklopedin Multimedia Plus DVD för PC.

Upptäckarbyrån. [Elektronisk] Tillgänglig: http://upptackarbyran.se/component/content/article/9-fae/30-lysande-djur.html [2010-04-08].

Wikipedia 1. [Elektronisk] Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ljus [2010-04-06].

Wikipedia 2. [Elektronisk] Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/#ljusets_brytning_i_ett_prisma [2010-04-08].

Wikipedia 3. [Elektronisk] Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96ga [2010-04-07].

Wikipedia 4. [Elektronisk] Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Teleskop [2010-04-10].

Wikipedia 5. [Elektronisk] Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Regnb%C3%A5ge [2010-04-10].

Föreläsningar
Dimenäs, J. (2010). Naturvetenskap och teknik. Högskolan i Skövde. [2010-01-21].

Bilder
Bild 1 och 2. Burnie, D. (1993). Ljus. Stockholm: Bonniers. s 29.

Bild 3. Nationalencyklopedin. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.ne.se/vatten [2010-04-26].

Bild 4. Egentillverkad.

Bild 5 och 6. Henriksson, A. (2000). Naturkunskap B. Malmö: Gleerups Utbildning AB. s 125.

Bild 7. Socialstyrelsen. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/bilder/AxenfeldRiegers.gif [2010-04-07].

Bild 8. Henriksson, A. (2000). Naturkunskap B. Malmö: Gleerups Utbildning AB. s 129.

Seminarium: Arbetsplaner och mål, 100503

Arbetsplaner
Vi anser att arbetsplaner borde finnas tillgängliga på skolornas och förskolornas hemsidor så att föräldrar och intresserade kan gå in och läsa dem. På våra vfu platser hittade vi inte många arbetsplaner för natur och teknik. Vi har därför valt att analysera en arbetsplan från förskolan och en från skolan.

Arbetsplaner i förskolan:
Att det var svårt att hitta en arbetsplan på förskolan kan kanske förklaras med att i Lpfö nämns värdegrunden i högsta grad. Det är endast ett par av målen som kan kopplas till naturkunskap och teknik.

Arbetsplanerna kan vara för öppna och tolkningsbara, den går att tolka som om ansvaret ligger hos barnen inte hos pedagogerna. Konsekvensen av för öppna arbetsplaner kan innebära att målen kan tolkas som att ansvaret för att lära sig ligger hos barnet. Det kan leda till att vissa pedagoger tar ett steg tillbaka och låter barnen sköta sig själva. Som t.ex. erbjuda material som inbjuder till att klättra, gräva, ösa, bygga och konstruera. Bara i denna grupp tolkade vi denna punkt olika. Vi frågade oss om alla barn blir kreativa bara för material erbjuds?

Vi tycker att man kan möta varje barn i denna arbetsplan, de har skrivit ner exempel på i vilka vardagssituationer och aktiviteter där naturkunskap kan ingå exempel på detta är måltiden (vad äter vi, kroppen), toaletten (vatten, kretslopp), tambur (kläder efter väder, olika väderlek, kallt, varmt).

En punkt i arbetsplanen var: ta tillvara och återanvända material och vara sparsamma med resurser och därigenom visa att vi alla kan bidra till en god miljö nu och i framtiden.
Denna punkt kan vi koppla till målet i Lpfö: utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp.

Vi kan se när vi läser denna arbetsplan att de har utgått från Lpfö i alla sina punkter. Vi kan även se punkter som rör teknik som bygga och konstruera. Undervisningsstrategierna är att ta tillvara på vardagssituationerna. Genom att använda pedagogisk dokumentation och samtal med barnen, så blir arbetsplanen utvärderingsbar.

Arbetsplaner i skolan:
I arbetsplanen för skolan fanns endast målen nedskrivna. Den berörde inte undervisningsstrategier för hur läraren ska hjälpa eleverna att nå målen. Eftersom läraren själv får välja metod kan elevernas behållning av undervisningen bli väldigt skiftande. T.ex. kan en lärare välja att arbeta praktiskt, medan en annan väljer att göra samma arbete teoretiskt. Dock uppmuntrar styrdokumenten pedagogerna att använda arbetsformer som ger eleverna möjlighet att praktiskt undersöka och laborera för att på bästa sätt tillägna sig kunskaper.

I arbetsplanen som vi har analyserat är målen tydligt framskrivna eftersom de är uppdelade i ämnena biologi, fysik, kemi och teknik. Vi kan se en tydlig progression då målen är indelade i åk 1-3, åk 4-6 och åk 7-9. Arbetsplanen nämner inte hur elevens lärande synliggörs och i och med detta framställs arbetsplanen väldigt öppen.

Ett exempel från arbetsplanen för teknik är: Kunna använda enklare vanligt förekommande tekniska hjälpmedel i närmiljön. Enligt Ginner & Mattsson (1996) är teknik något som man sätter mellan sig själv och sin omgivning för att underlätta vardagen. Om teknik definieras enligt ovanstående så kan den vardagliga tekniken innefatta så mycket. Det vore en fördel om arbetsplanen tydligare beskriver vilka vardagliga tekniska hjälpmedel som eleverna ska behärska, hjulet, lutande planet, hävstången, block och talja, kilen och skruven, men detta håller inte Ginner & Mattsson (1996) med oss om.

Referenser
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.
Skolverket. (2008). Grundskolan: kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes.

Regnbågslektion i skolan.

Jag har idag utfört min lektion i skolan med en helklass, dvs. 21 elever från år 1. Jag började med att låta de elever som satt längst bak komma fram till mig på golvet för jag känner att jag vill ha mina elever nära när jag går igenom något, samt att jag känner att konversationerna blir bättre när de är samlade som en grupp. Jag började med o se vad de själva hade för tankar om regnbågen och hur de trodde den uppstod. Sedan använde jag mig utav vår Concept cartoon och för att på så sätt skapar tankar och idéer bland eleverna. Concept cartoon är ett bra arbetssätt på så sätt att de hjälper eleverna få fram tankar och våga svara även om det kanske inte är rätt. En elev berättade att hans pappa hade suttit på en regnbåge. Detta lade jag på minnet och sa till pojken att vi skulle se sedan om man kan sitta på en regnbåge eller inte.

Efter introduktionen började jag visa hur regnbågen blev till genom att använda mig utav mitt material som jag skapat. Jag visade att solens strålar egentligen bestod av vitt ljus och jag förklarade ordet ROGGBIV. Sedan visade jag på ett synligt och konkret sätt hur strålarna bryts i regndroppen samt hur det kommer sig att man ser färgerna som man gör. Där rött är överst och violett är underst på grund av dess energi. Jag tog även upp begrepp som primär och sekundär regnbåge, vilket jag fick mycket plus från min handledare för.
Hon tycker att det är viktigt att vi använder svårare begrepp som energi, primär och sekundär. Det är inte viktigt att eleverna ska förstå innebörden av dem men det är bra att de har hört dem, även i tidigare åldrar. Det var kul att få respons av min handledare eftersom hon har varit lärare i så många år. Det hon säger, är det som man tar till sig och det är viktigt att få kritik, både positiv och negativ.

Efteråt gjorde jag experiment med vattenskål och overhead och detta fungerade riktigt bra. Vi fick se tre stycken tydliga regnbågar. Alla eleverna var mycket fascinerade och det var roligt och hör deras kommentarer efteråt så som: Häftigt! O vad coolt! Såg du, det var Efteråt skulle eleverna rita sina egna regnbågar med alla sju färger.

När de var färdiga hade vi en genomgång där eleverna hjälptes åt att diskutera hur en regnbåge blev till. Detta tycker jag att de klarade av bra och jag blev imponerad att de hade förstått brytningen inuti regndroppen samt varför man endast kan se en färg från en droppe.
När jag frågade eleven om han trodde att hans pappa suttit på regnbågen, tittade han på mig och sa; Ne, de går ju inte!

Tekniken på förskolan och skolan

Även jag har varit ute på mina VFU-platser och undersökt vad de använder för teknik och hur de arbetar med tekniken i undervisningen.

Förut hade jag uppfattningen att teknik var avancerade tekniska hjälpmedel såsom datorer och annan elektronisk utrustning. Genom denna kurs har jag lärt mig att teknik är så mycket mer. Ginner & Mattson (1996) menar att teknik kan anses vara en lösning på ett problem som människan haft. Ett annat sätt att se på teknik är att teknik är allt människan sätter mellan sig och naturen, samt kunskaperna och erfarenheterna som kommer härifrån. ”Tekniken arbetar med att lösa praktiska problem och där huvudfrågan är hur få det att fungera?” (Ginner & Mattson 1996, 26).

Både på förskolan och i skolan används oändligt många olika tekniska hjälpmedel. Dessa kan vara allt från enklare redskap som skohorn, häftapparater, hålslag, saxar, stolar, bord (både höj- och sänkbara och vanliga), bestick, lås och nycklar till mer avancerade som telefoner, musikspelare, overheads, datorer, digitala fotoramar och digitalkameror. Vad jag har sett på mina VFU-platser så har barn och elever full tillgång till de lite enklare tekniska redskapen, medan deras användning av de mer avancerade kontrolleras av de vuxna som finns ute i verksamheten. Något jag förvånas över är att barnen på förskolan har större tillgång till datorer än eleverna i skolan. På skolan förekommer datorn främst på fritis, där den används som förströelse.

På förskolan får barnen till exempel lära sig att hantera olika verktyg i snickarboden. Enligt mina erfarenheter leder verksamheten här mer till att barnen får tillfälle till ”görande”, något som också nämns i läroplanen. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98, Lärarens handbok 2006) förs det fram att barnen ska utveckla ”sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker” (s 31).

I skolan däremot ska eleverna inte bara få ”göra”, utan få en förståelse för olika sammanhang. Läroplanen för skolan (Lpo 94, Lärarens handbok 2006) påpekar att eleverna ska ”känna till och förstå grundläggande begrepp och sammanhang” (s 15) inom bland annat det tekniska kunskapsområdet efter genomgången grundskola. Enligt kursplanen i teknik (Kursplaner och betygskriterier 2008) är syftet med teknikundervisningen att öka förståelsen för hur ”produktionsförhållanden, samhället, den fysiska miljön och därmed våra livsvillkor förändras” (s 115). Den teknikundervisningen som jag hittills har stött på ute på skolorna har ändå mest gått ut på ”görande”. En förklaring till detta kan vara att jag observerat undervisning i de lägre klasserna. Till exempel så har eleverna i samband med Nobel-dagen fått undersöka olika tekniska hjälpmedel och utformat egna uppfinningar (en del fungerande och andra mer fantasifulla).

Referenser
Ginner, T. & Mattson, G. (red) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Lärarförbundet. (2006). (Lpo 94, Lpfö 98) Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.

Skolverket. (2008). Kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes.

Regnbågslektion i skolan

Jag genomförde min regnbågslektion i halvklass i en årskurs 2 med 8 elever. Jag började med att utgå från elevernas förförståelse genom att ta reda på deras erfarenheter kring fenomenet. Sedan pratade vi lite kring regnbågens färger då jag gick igenom ordet roggbiv. Efter det visade jag vår concept cartoon och diskuterade de olika svarsalternativen. Detta arbetssätt anser jag positivt och kommer använda mig av concept cartoon i framtiden då det skapade en bra diskussion där eleverna vågade säga vad de tror. Sedan började vi experimentera och jag hade förberett tre olika stationer med experiment.

1. Overhead med en skål med vatten. Vad ser ni? Hur kan det bli så?
2. Snurror. Vad händer med färgerna när snurran får hög fart?
3. Prisma. Lys med ficklampan på prismorna i lådan och se vad som händer.

Eleverna var mycket engagerade och diskuterade vad de såg vid de olika experimenten. På grund av att eleverna inte var fler än 8 stycken (indelade i tre grupper) gav det mig möjlighet att gå runt till alla och lyssna och ställa utmanade frågor till dem.

Sedan var det dags att försöka förklara hur en regnbåge blir till. Här använde jag mig av modeller av sol och en förstoring av en regndroppe för att visa ljusets brytning och hur färgerna sprider sig till en regnbåge. Jag anser jag fick med eleverna genom att jag involverade dem genom frågor under genomgången. Som avslutning återkopplade jag även det till experimenten och förklarade hur de hade gått till.

När jag var färdig frågades eleverna vad och om de lärt sig något nytt. Det var intressant då eleverna svarade att de lärt sig att solen strålar ut vitt ljus och inte gult som vi brukar måla när vi ritar en sol. Jag känner mig nöjd med min lektion.

Regnbågssamling

Jag har utfört min samling på förskolan och mitt mål var att få barnen förstå hur en regnbåge blir till. Jag valde att ha alla fyraåringar på avdelningen och det blev sex stycken. Jag började med att fråga dem: Hur de tror att regnbågen blir till? Jag fick många svar så som: Att den har blivit målad och att man sedan håller upp den som en drake, efter regnet kommer regnbågen och då är den där och ett barn sa att det var solen som sken på regnet. Jag började läsa en saga för dem om ”Lille kanin och regnbågen”. Alla barnen tyckte den var jätte intressant och de var med och gissade färgerna. I boken illustreras endast sex färger och jag känner att färgen indigo inte är så viktigt att gå in på, när barnen är så små. Efter sagan förklarade jag för dem hur solens strålar ”åker in” i regndropparna och sedan reflekterar fram en regnbåge. För att kunna visa barnen på ett bra sätt gick vi in i ett rum där jag hade förberett med en medtagen overhead. Jag förklarade att lampan skulle representera solen. Jag fyllde en skål med vatten och sa att det var flera tusen regndroppar i skålen och ställde den på overheaden. När jag tände lampan uppenbarade sig en stark och fin regnbåge och barnen blev mycket imponerade. De fick sedan måla med alla sex färger en regnbåge på overhead papper, för att sedan sätta upp dem på fönstret. De blev sex vackra regnbågar med underbara färger. Efter vi var klara satte jag mig ner och lät barnen tillsammans förklara hur en regnbåge blir till, hur många färger den hade och vilka de var. Jag tycker det ska bli intressant att komma tillbaka om ett tag och se vad det är som de har lärt sig under samlingen. Ett barn sa att färgen rosa fanns med i regnbågen. De andra svarade Nej, inte rosa. Hennes lärdom idag var kanske att rosa inte finns med i regnbågen?



Här håller jag upp boken för att barnen ska kunna jämföra med färgerna som vi fick fram genom overheaden.

Teknik i förskolan och skolan

Teknik på förskolan.
Vad är teknik? För mig är det ett föremål som kan göra min tillvaro enklare samt förbättra mitt liv och enligt Ginner & Mattsson (2007) är det just ett föremål som vi människor sätter mellan oss själva och naturen. Idag anser jag att vi använder så mycket teknik i vardagen att vi blir lata. Har jag bara datorn och mobilen i min närhet så kan jag utföra allt, förutom toalett besök och matlagning. =)

Idag när jag besökte min förskola möttes jag av bilder, teckningar och tavlor som var laminerade. Anledning till att de gör så med bilderna är att de ska kunna hålla längre samt att barnen själva ska kunna ta ner och sätta upp dem åtskilliga gånger utan att de går sönder. Lamineraren är alltså ett tekniskt medel som den här förskolan använder sig mycket utav. På förskolan finns även en dator som barnen använder några timmar om dagen. Oftast på morgonen innan frukost eller vid frilek på eftermiddagen. Här spelas olika kunskaps spel och det märks att barnen har stora kunskaper om datorer redan vid unga åldrar. Pedagogerna använder sig även av bandspelar vid samling men även som barnen kan lyssna på när de leker i lekrummet. Något som de även har börjat med, är att de varje dag tar kort med digitalkamera på barnen när de utför något. Det kan vara vid maten, samlingen, utelek och skolskogen. När jag var där och utförde min samling tog de kort på mig och gjorde en pedagogisk dokumentation som de sedan satte ut på deras aktivitets dörr. Här kan föräldrarna se vad barnen har gjort under dagen samt om ett barn varit borta kan både barnet och föräldrarna se vad som gjorts tidigare i veckan. På min dotters förskola ska vi i föräldraföreningen köpa in digitala fotoramar som pedagogerna ska sätta in händelser under veckan. Detta tror jag kan vara ett mycket bra och enkelt sätt för barnen att kunna visa sina föräldrar vad som skett och även få se sig själva på bild. På förskolan används även tejp, penna, papper, kritor, bestick, tallrikar och så vidare. Dessa tekniska föremål tas oftast för givet och man tänker inte så mycket på att det är teknik man använder när man äter eller målar. Inne på toaletterna finns handfat, toalett samt spegel i barnens höjd. Detta är bra eftersom förskolan ska var anpassad till barnen som tillbringar sin största tid där. Något som har varit vilda diskussioner på de flesta förskolor är om de ska använda bord och stolar i barnens höjd. På den förskola som jag har gjort min Vfu, vägrar de att använda sig utav möbler i barnens höjd. De menar att så har ju barnen det inte hemma så varför ska det finnas på förskolan. De säger också att arbetsmiljön för pedagogerna blir sämre eftersom möblerna blir mindre och de får problem med sina ryggar. Det kanske finna tekniska hjälpmedel som kan hjälpa pedagogerna så deras arbetsmiljö inte försämras? Jag tror det är viktigt att inte bli rädd för förändringar. När datorerna kom var det många som var rädda för att använda den men nu är det nästan ett måste. Enligt Ginner & Mattsson (2007) är det viktigt att alla får en slags allmänbildning inom tekniken. Detta för att man som vuxen ska kunna klara sig själv i samhället men även att man följer teknikens utveckling. Speciellt som pedagog tycker jag.


Teknik på skolan.
På den skola som jag har varit på används overhead, rullgardiner för att mörklägga lokalen, tre datorer i rummet som används vid bokstavsarbete, vässare, pennor, block, saxar, projektor för att visa film, kopiator för att få ut arbetsblad, tekniklådor som används för att experimentera och mycket mer. Enligt Lpo94 ska eleverna känna till de tekniska kunskapsområdena och det känner jag att eleverna får genom till exempel dessa tekniklådor som används flitigt. I den här skolan används två rum för hel och halvklass. I det rummet för helklass är bänkarna höga och så även stolarna. Vissa barn har till och med svårigheter att komma upp på stolen för att sätta sig. När jag såg detta förstod jag inte riktigt vitsen varför det var så men min handledare förklarade att det var för att vi lärare inte behövde böja oss ner så mycket när vi skulle hjälpa dem. Bänkarna tar stor plats och det känns som att detta klassrum endast innehåller 21 stolar och bänkar. Även här i skolan tänks mycket på hur miljön är för pedagogerna och inte så mycket att det ska vara anpassat för eleverna. Ginner & Mattsson (2007) påpekar hur viktigt det är att ta till vara på elevers intresse när de kommer till tekniken. Detta tycker jag att min Vfu skola har gjort. Eleverna där får gå till datasalen och använda datorerna både på rasterna och till skolarbetet. Detta känner jag är bra eftersom det finns de elever som har svårigheter att skriva med penna och då kan datorn var ett hjälpmedel samt att alla elever kanske inte har tillgång till dator i sitt hem. Något som de har både på förskolan och på skolan är ett ”ljudöra”. Detta öra finns i samlingssalen på förskolan och i matsalen på skolan. Detta öra visar grönt när ljudnivån är lagom men går över till gult när det börjar bli för högt och sedan till rött när det är oacceptabelt högt. Detta används för att barnen och eleverna ska se vad deras ljudnivå ligger på. Detta tycker jag är ett bra sätt för då behöver inte vi pedagoger säga till hela tiden om ljudnivån, utan eleverna själva kan se när det börjar bli för högt.

Referenser:
Ginner, T & Mattsson, G. (2007). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.

Varken naturvetenskap eller teknik

Det här kommer varken handla om naturvetenskap eller teknik och hör väl därför egentligen inte hemma här på vår blogg. Jag vill ändå skriva det här, eftersom det handlar om oss studenter och vår möjlighet att påverka ute i verksamheten.

Under mitt första år på Högskolan genomförde jag min VFU på en förskola. Jag trivdes bra där, men insåg ganska snart att barnen behandlades väldigt olika beroende på vilken pedagog som var närvarande. Pedagogernas värdegrund skiljde sig åt när det gällde barnsynen och hur de individuellt ansåg att lärande sker. Under denna VFU-period skulle vi skriva en portfolio som inriktade sig bland annat på vilken pedagogik som bedrevs i verksamheten. Pedagogernas skilda syn på värdegrunden medföljde att jag var kritisk i mitt granskande och beskrev en av pedagogernas handlande negativt i min portfolio. Efter VFU-periodens slut var min handledare intresserad av att få läsa vad jag skrivit. Det kändes nervöst, eftersom jag framställt pedagogernas samarbete negativt, men jag gav henne ändå en kopia av portfolion.

Idag, för första gången på flera år, träffade jag samma handledare igen. Hon berättade då för mig att hon, efter läsningen, hade tagit beslutet att lämna min portfolio till ansvarig rektor och bett henne läsa vad jag skrivit. Detta fick till följd att den pedagog som jag varit kritisk till förflyttades från avdelningen där jag praktiserat. Därefter hade samarbetet på avdelningen blivit ett helt annat. Det känns roligt att veta att min portfolio som nu bara ligger och samlar damm på en hylla, har varit med och drivit fram en så betydande förändring. Med detta vill jag ha sagt att vi studenter har möjlighet att påverka och att vi kanske redan har gjort det under utbildningens gång, även om vi inte alltid får reda på det.

En dag på Aspö

Måndagen den 19 april 2010 var vi ute på Aspö naturskola, vi möttes av vackert väder och en glad Manne Ryttman. Manne tog med oss ut i skogen och på vägen ut dit fick vi vår första uppgift, vi skulle hitta något i naturen som symboliserade oss själva. När vi kom fram fick vi ta tag i ett rep och bilda en cirkel, lägga ner repet på marken och ställa oss på det. På detta vis får alla plats i cirkeln och ingen står utanför. Sen fick alla presentera sig och berätta vad vi valt för föremål som symboliserade oss och varför. Efter detta delade vi upp oss i basgrupperna och fick i uppgift att hitta fyra saker som hör ihop och en femte sak som ska bort, precis som Brasses lek i TV-serien ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Sen skulle vi byta lådor med de andra grupperna och gissa hur de tänkt. En annan uppgift var att göra tvärtom, att hitta saker som hörde ihop och de andra skulle gissa varför. Vi i vår grupp lärde oss att vitsippor, blåsippor och tussilago hör inte ihop. Vitsippor och blåsippor tillhör släkten anemone och tussilago farfara. Blommorna skiljer sig i sättet de förökar då tussilagon består av fler små blommor i en och förökar sig mycket snabbt.

I Sverige finns över 85 naturskolor och Aspö är en av dem. Skolan fungerar som en resurs för andra grundskolor och förskolor. Antingen kommer klasserna till Aspö eller så åker de ut till skolorna och deras skolskog. Detta fungerade bra eftersom naturskolan inte är ett hus eller en plats utan en verksamhet, ett arbetssätt. Det finns många fördelar med att undervisa utomhus, barnen stressar ner och det gör att de lär sig mer. Barnen/eleverna leker i olika grupper och det sker även ofta att de leker med kompisar som de aldrig gör annars. Konflikterna blir färre då eleverna har större utrymme att vara på och de behöver inte bråka om sakerna, det finns pinnar till alla. Detta är bara några fördelar som Manne pratade om.

Sen var det dags för den där stunden som alla älskar fikastunden, det blev en härlig stund framför elden som avslutades med att göra kolkrita. Man skalade en bit av en lind och virade in i folie och la i glöden. Så här blev resultatet:

Vi fick lära oss denna dag att man kan undervisa vilket ämne som helst i skogen. Vi fick själva utföra en kul och lärorik matematikuppgift. Varje lag fick en burk och en tärning, slog man 3 så fick vi springa och leta reda på uppgift 3 (blåa A4 papper satt upphängda med uppgifter och nummer på) och sen utföra det som stod på pappret för läraren. Var det godkänt fick vi slå tärningen igen, den siffra vi fick adderade vi med tidigare siffra (exempelvis 3+6=9, 9+2=11) först till 36 vinner.

Ämnet engelska kan man utföra genom att ge eleverna en lapp med ett engelskt ord eller mening på som de ska hitta i skogen för att sedan ta kort på med digital kamera eller mobiler. Sen när man kommer tillbaka till skolan kan man lägga upp dessa på datorn och skriva ut dem.

”A wiew over a wetland”

Man kan även ha glosförhöret i skogen genom att klassen står i en ring och eleverna förhör varandra. En elev står i mitten och säger först ett namn på någon klasskompis och sedan en ett ord på svenska. Nu ska kompisen hinna säga den engelska översättningen innan eleven i ringen hinner datta honom/henne. Hinner personen i mitten datta innan den andra sagt rätt ord så byter de plats.

Detta var en väldigt underbar och inspirerande dag, som ledde till nya tankar och idéer om hur inlärning kan gå till! Tack Manne!

Regnbågen i förskolan

När jag genomförde min regnbågs- samling/aktivitet på förskolan hade jag åtta barn i åldrarna 4-6. Jag började med att sjunga den samlingssång de vanligtvis brukar sjunga för att skapa en trygghet om hur det brukar vara för barnen. Efter att ha berättat vilka vi var (jag och Marina) började jag läsa sagan. Barnen var aktiva och engagerade i sagan genom att bland annat gissa regnbågens färger. Sedan förde jag en diskussion tillsammans med barnen om regnbågen där de berättade om deras erfarenheter och hur regnbågen såg ut. Efter detta visade jag min låda som innehöll en prisma som såg ut som en vattendroppe. Tyvärr lyckades inte experimentet lika bra som det gjort när jag prövat det hemma. Men som tur var fanns redan upphängda prismor i fönstren i rummet som gav fina tydliga små ”regnbågar” på väggar, tak och golv. Jag utgick ifrån dem istället och pratade om dess färg och att de kom när solen lös på prismorna. Sedan fick barnen måla sin egen regnbåge vilket uppskattades då fler av barnen ville måla flera. Jag anser jag fick med lagom mycket fakta eftersom tanken var att barnen främst skulle få en upplevelse att komma ihåg.

Revolutionerande teknik

Jag får intrycket av att vår nutida teknik bara blir allt mer avancerad. Som en kontrast till detta vill jag ge ett exempel på ett tekniskt hjälpmedel som var banbrytande på sin tid. Min morfar hittade den här stenyxan när han var ute och plöjde med sin traktor.



Jag fascineras av att den trots sin enkelhet ändå har tillverkats med en så stor skicklighet, särskilt när man tänker på vilka verktyg som fanns till hands vid den tiden. Yxans sidor är mjukt rundade och eggen har fortfarande kvar sin skärpa. Den som en gång i tiden tillverkade yxan är bort sedan länge, men hans/hennes hantverk lever fortfarande kvar. Hur mycket av vår nutida teknik kommer att stå sig lika länge?

Genomförande av regnbågslektionen

Jag genomförde min lektion om regnbågen i en klass 1 på 20 elever. Vi arbetade enligt det naturvetenskapliga arbetssättet utifrån frågan ”Hur blir regnbågen till?” Eftersom eleverna självmant kom med förslag till på vilket sätt regnbågen kan bli till, valde jag att använda mig av deras tankar i stället för de jag hade på min Concept cartoon. Utifrån den valda hypotesen arbetade vi sedan gruppvis vidare med olika experiment.

Skål med vatten på overhead – sätt på overheaden och se om ni ser regnbågen.

Färgsnurror – se vad som händer med färgerna när snurrorna snurrar riktigt fort.

Låda med prismor – lys in i lådan med ficklampan och se om ni kan få fram regnbågens färger.

Vattenskål med sugrör – se hur ljuset/sugröret ser ut att brytas vid ytan.

Efter experimenten diskuterade vi hur regnbågen blir till. Jag visade eleverna hur solens strålar bryts när de träffar en vattendroppe, genom att använda mig av modeller på en sol och en förstorad vattendroppe. Jag drog parallellen till när eleverna är ute och springer. Precis som det är lättare för dem att springa på stranden och inte i vattnet är det lättare för ljuset att gå genom luften och inte genom vattnet. Precis som eleverna orkar springa olika fort, orkar de olika färgerna gå genom vattnet olika fort. Regnbågens färger uppstår eftersom de är olika snabba och genar på olika sätt genom vattendroppen. Eleverna fick sedan gemensamt komma fram till vilka färger som finns i regnbågen. Det märktes att eleverna uppskattade experimenten, trots att flera av dem var väldigt enkla.

Teknik

Teknik på förskola och skola
Under mina vfu-besök i förskolan och skolan har jag observerat och reflekterat kring den teknik som finns i dessa verksamheter. Jag har kollat på tekniken som elever/barn själva använder, den som mestadels pedagogerna använder samt även det som finns omkring oss utan att vi egentligen tänker på det. Enligt Ginner (1996) är teknik något vi människor sätter mellan oss själva och vår omgivning för att tillfredställa behov. Något som var gemensamt i båda verksamheterna var datorn, dock skiljdes det åt vilka som utnyttjade detta tekniska redskap. På förskolan användes datorn både av elev och pedagog. Datorn hade en central plats i klassrummet och läraren ansåg det som ett värdefullt hjälpmedel för alla. På förskolan användes den däremot för det mesta bara av pedagogerna tyvärr och var placerad på kontoret. Pedagogen berättade att de lät barnen sitta vid datorn ibland men erkände att pedagogernas eget intresse satte stopp för användningen av den. Detta anser jag vara negativt för barnen då det faktiskt står i både i Lpo 94 och Lpfö 98 att det är av stor vikt att barn/elever får möjlighet att ta del av det samhälle som idag är i snabb utveckling då det gäller teknik. Datorn är en högst vardaglig teknik vilket jag anser alla ska få ta del av.

Den teknik jag uppmärksammat att pedagogerna använde och som förekom i båda verksamheterna var bland annat kopiator, telefon, overhead, laminator, TV, DVD och CD-spelare. Dessa tekniska redskap är något pedagogerna använder för att underlätta sitt arbete. Det finns självklart även mindre hjälpmedel, dock lika viktiga, som exempelvis papper, penna, sax, pennvässare och häftapparat listan går att göra mycket lång. Dessa små tekniska redskap används utav alla inom de båda verksamheterna.

Den teknik som finns för att underlätta för elever i skolan är bland annat att stolar och bänkar är justeringsbara för att passa varje individ och underlätta deras dag i skolan. I den klass jag besökt har även en av eleverna fått en gummisits för att hon enklare skall sitta still på stolen. Även ringklockan som ringer in eleverna efter rasen är ett värdefullt tekniskt redskap för att dagen i skolan skall fortlöpa effektivt. Tänk om pedagogen behövde springa och leta efter alla sina elever innan lektionen började.

Jag kan se att tekniken i skolan har utvecklats från när jag själv var elev då exempelvis vi hade en svart tavla med vita kritor som läraren använde. Det gav ifrån sig ett ljud som jag fortfarande kommer ihåg och läraren blev jämt alldeles vit om händerna av kritan. Idag används istället en whiteboardtavla, dock fyller den samma funktion men den känns enklare att använda.

I förskolan kan jag se mänger av teknik enbart i den miljö barnen vistas i. Det finns anpassade handfatt, handdukshängare och toaletter för barnen samt stolar som ska underlätta för de allra minsta barnen då de äter. Allt detta gör att barnen tidigt kan utveckla en förmåga att klara av de vardagliga sysslorna vi vuxna gör utan att ens tänka på det.

De tekniska material jag uppmärksammat i förskola och skola anser jag vara av stor vikt att elever/barn får möta och använda, då de skall sträva efter eller uppnå mål i läroplanerna kring teknik.
Läroplanen för förskola, Lpfö 98:
”Förskolan skall sträva efter att varje barn
• utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker”(Lärarförbundet, 2006, s. 31).

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94:
”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola
• känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de /…/ tekniska /…/ kunskapsområdena” (Lärarförbundet, 2006, s. 15).

Referenser:
Ginner, T & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.

Teknik i skolan och förskolan
Förskolan
Den teknik jag sett på förskolan är vardagsteknik saker såsom bestick, tallrikar och glas. Det mest positiva jag såg för personalens skull var ett höj och sänk bart skötbord, vilket gör att barnen kan kliva upp själva och sen kan de åka ”hiss” upp. Torkskåp och pall för personalen att sitta på när de klär på barnen finns i varje kapprum. På de flesta avdelningar finns det även en liten toalettstol för de minsta som inte når upp till den stora. På varje avdelning finns en dator, där barnen är mellan 3-5 år finns en viss användning av barnen, men den används mest av personalen. Barnen har lego, klossar, bilar, motorcyklar att åka på inne, cyklar och bilar att åka på ute, playmobil leksaker, pärlor att göra halsband och plattor med, pennor, kritor, tuschpennor, papper och lim. Man kan säkert räkna upp hur mycket som helst såsom stolar anpassade för de små och stora barnen och stolar anpassande för vuxna och bord o.s.v.

Skolan
I skolan har jag sett teknik såsom pennor, färgpennor, papper, böcker, i klassrummet finns också en dator som inte ännu är inkopplad, på skolan finns däremot en datasal. Längs fram i klassrummet finns en whiteboard, med de speciella pennorna till så att det går att sudda ut. Det finns en diskbänk med rinnande vatten till och där har varje barn en mugg i hård plast att dricka vatten ur. Stolarna barnen sitter på är ställbara efter deras längd genom att man justerar fotstödet. Det finns saxar, häftstift till anslagstavlan, häftmassa, tejp, klister och penngrepp ( såna man sätter på om man vill ha hjälp med penngreppet). Detta är bara några exempel av det som finns jag kan säkert rabbla mer.

Sen vi började denna kursen, under föreläsningarnas gång och genom b.la Ginner och Mattssons bok Teknik i skolan (2009), såhar min uppfattning om teknik ändrats…. Jag såg på teknik där man bara gjorde tråkiga kopplingar som jag inte förstod varför och varför skulle jag lära mig hur en bilmotor fungerar jag skulle ju inte bli bilmekaniker…….

Ginner, T., & Mattsson, G. (2009). Teknik i skolan. Malmö: Studentlitteratur.

Handledning 10-03-25

Efter handledningen med Anna- Stina fick vi en tydligare bild av hur vi kan tänka vid planerandet av lektioner och redovisning. Vi fick svar på de frågor som vi hade.

Hur identiska ska våra lektioner vara inom gruppen?
Som vi uppfattade det så ska lektionsplaneringarna se likadana ut, men att vi har möjlighet att individualisera vårt utförande av lektionen. Till exempel kan vi själva välja om vi vill använda oss av concept cartoon som inledning eller i slutet av lektionen.

Hur mycket ska vi begränsa undervisningen kunskapsmässigt?
Vi ska begränsa oss till regnbågen och vad vi vill barnen/eleverna ska lära sig. I förskolan vill vi ge barnen en upplevelse av regnbågen, medan i skolan vill vi att de ska lära sig hur en regnbåge blir till.

Hur ska vi lägga upp redovisningen?
Vi ska visa en fördjupad ämnesteori och en god ämnesdidaktik om fenomenet regnbågen samt dess kringteorier.

Vi hade även fler snarlika frågor som vi fick svar på.

Gruppen har testat olika experiment för att tydligt synliggöra fenomenet regnbågen. Här kommer några bilder på det vi gjort.

Lektionsplanering "Regnbågen" (Skola)

Vem: Elever år 1

Mål från Lpo 94:
Skolan skall sträva efter att varje elev efter genomgången grundskola
• känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga /…/ kunskapsområdena
• lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra

Kursplanemål inom naturorienterade ämnen:
Skolan skall i sin undervisning i de naturorienterade ämnena sträva efter att eleven
beträffande natur och människa
• tilltro och utvecklar sin förmåga att se mönster och strukturer som gör världen begriplig samt stärker denna förmåga genom muntlig /…/ och undersökande verksamhet

Kursplanemål inom teknik:
Skolan skall i sin undervisning i teknik sträva efter att eleven
• utvecklar förmågan att omsätta sin tekniska kunskap i egna ställningstaganden och praktisk handling

Konkreta mål:
• Eleverna skall med hjälp av vår Concept Cartoon diskutera fenomenet regnbågen och dess uppkomst.
• Eleverna skall utföra experiment inom fenomenet regnbågen.

Lärandemål:
• Eleverna skall lära sig hur regnbågen uppstår.

Genomförande:
• Sätt upp en stor sol på tavlan, visa strålarna.
Sätt upp regnmoln.
Ta upp en förstoring av en regndroppe.
Visa solstrålens brytning i vattendroppen.
Ta fram en färdig regnbåge.
Berätta om färgernas ordning.
Fråga var gubben ska stå för att se regnbågen.

• Visa olika experiment. Förklara tydligt de olika elementen.

• Använda sig av concept cartoon.

Lektionsplanering "Regnbågen" (fsk)

Vem: Förskolebarn 3-5 år

Mål från Lpfö 98:
Förskolan skall sträva efter att varje barn
• utvecklar förståelse /…/ för enkla naturvetenskapliga fenomen
• tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld

Konkreta mål:
• Barnen skall delta i ett samtal om regnbågen.
• Barnen skall måla sin egen regnbåge.

Lärandemål:
• Aktiviteten skall ge barnen en förförståelse för hur regnbågen uppstår.

Material: Sagobok om regnbågen (ex Saga och regnbågen av Carina Wilke & Katarina Dahlquist eller Lille Kanin och regnbågen översatt av Ulf Hyltén-Cavallius), material till experiment, papper, färger att måla med.

Genomförande:
Läsa en saga om regnbågen.
Låt barnen delta i ett samtal om regnbågen.
Genomför experiment och diskutera hur regnbågen blir till.
Barnen får som avslutning måla sin egen regnbåge.

Utvärdering:
Deltog barnen i samtalet om regnbågen?
Målade de sin egen regnbåge?
Gav aktiviteten barnen en förförståelse för hur regnbågen uppstår?

Frågor till handledningen 25mars

Här kommer gruppens gemensamma frågor till handledningen 25 mars

Lektionen i skolan och förskolan
Hur identiska ska våra lektioner vara inom gruppen?
Kan vi använda oss av concept cartoon på olika sätt under respektive lektion?
Hur mycket ska vi begränsa undervisningen, alltså kunskapsmässigt ex. ögats funktion, vattnets kretslopp, ljusets brytning?

Redovisningen
Hur ska vi lägga upp redovisningen? Ska vi berätta om den undervisning vi haft kring fenomenet och våra tankar kring dem eller ska vi koncentrera oss på att enbart berätta om våra kunskaper kring regnbågen?
Hur ska våra individuella kunskaper synas i en gemensam redovisning?
Finns det möjligheter att ha en PowerPoint presentation vid redovisningen?

Inför handledning på torsdag den 25 mars

Så här innan handledningen så känner jag att det jag vill veta är hur stor ska lektionen om regnbågen vara........ Hur mycket ska vi begränsa oss när vi pratar med eleverna.....Är det bara frågan Hur blir regnbågen till som vi ska prata om eller ska vi gå igenom ögat med dem och vattnetskretslopp??? Jag tycker att kunskapen är viktig att veta ifall frågorna kommer....och att det är något som ska tas med i vår redovisning för våra kurskamrater.... det förstår jag . Men hur mycket ska vi blanda in i lektionen hos barnen?

En liten frusen dinosaurie

När jag lämnade min son på förskolan häromdagen lade jag märke till några nya foton på en innerdörr. På en av bilderna kunde man se en liten rosa plastdinosaurie som såg ganska blöt ut. När jag kom närmare kunde jag läsa ”Vad händer om man lägger en dinosaurie i vatten och stoppar den i frysen?” På den följande bilden kunde man se dinosaurien infrusen i en isbit.

Jag tycker det är roligt att upptäcka att personalen engagerar sig och provar att experimentera på förskolan. Min tidigare bild av experiment har varit att det är svårt och tar mycket tid att förbereda. Exemplet ovan visar att experiment inte behöver vara så avancerat.

I Elfström (2008) beskrivs det utforskande arbetssättet som ofta inleds med en fråga. Den frusna dinosaurien anser jag är ett exempel på ett undersökande arbetssätt. Barnen har fått en fråga som man gemensamt söker svar på. Exemplet visar också på vikten av pedagogisk dokumentation. Genom att beskriva experimentet med både bild och text ges barnen tillfälle att efteråt reflektera över vad de varit med om. Just bilder anser jag är viktigt när man arbetar med mindre barn, eftersom de fångar barnens uppmärksamhet.

Hur lång tid tror ni det tog för dinosaurien att tina i rumstemperatur? Jag och barnen på förskolan vet svaret...


Referens:
Elfström, I. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber AB.