Jag genomförde min regnbågslektion i halvklass i en årskurs 2 med 8 elever. Jag började med att utgå från elevernas förförståelse genom att ta reda på deras erfarenheter kring fenomenet. Sedan pratade vi lite kring regnbågens färger då jag gick igenom ordet roggbiv. Efter det visade jag vår concept cartoon och diskuterade de olika svarsalternativen. Detta arbetssätt anser jag positivt och kommer använda mig av concept cartoon i framtiden då det skapade en bra diskussion där eleverna vågade säga vad de tror. Sedan började vi experimentera och jag hade förberett tre olika stationer med experiment.
1. Overhead med en skål med vatten. Vad ser ni? Hur kan det bli så?
2. Snurror. Vad händer med färgerna när snurran får hög fart?
3. Prisma. Lys med ficklampan på prismorna i lådan och se vad som händer.
Eleverna var mycket engagerade och diskuterade vad de såg vid de olika experimenten. På grund av att eleverna inte var fler än 8 stycken (indelade i tre grupper) gav det mig möjlighet att gå runt till alla och lyssna och ställa utmanade frågor till dem.
Sedan var det dags att försöka förklara hur en regnbåge blir till. Här använde jag mig av modeller av sol och en förstoring av en regndroppe för att visa ljusets brytning och hur färgerna sprider sig till en regnbåge. Jag anser jag fick med eleverna genom att jag involverade dem genom frågor under genomgången. Som avslutning återkopplade jag även det till experimenten och förklarade hur de hade gått till.
När jag var färdig frågades eleverna vad och om de lärt sig något nytt. Det var intressant då eleverna svarade att de lärt sig att solen strålar ut vitt ljus och inte gult som vi brukar måla när vi ritar en sol. Jag känner mig nöjd med min lektion.
onsdag 28 april 2010
lördag 24 april 2010
Regnbågssamling
Jag har utfört min samling på förskolan och mitt mål var att få barnen förstå hur en regnbåge blir till. Jag valde att ha alla fyraåringar på avdelningen och det blev sex stycken. Jag började med att fråga dem: Hur de tror att regnbågen blir till? Jag fick många svar så som: Att den har blivit målad och att man sedan håller upp den som en drake, efter regnet kommer regnbågen och då är den där och ett barn sa att det var solen som sken på regnet. Jag började läsa en saga för dem om ”Lille kanin och regnbågen”. Alla barnen tyckte den var jätte intressant och de var med och gissade färgerna. I boken illustreras endast sex färger och jag känner att färgen indigo inte är så viktigt att gå in på, när barnen är så små.
Efter sagan förklarade jag för dem hur solens strålar ”åker in” i regndropparna och sedan reflekterar fram en regnbåge. För att kunna visa barnen på ett bra sätt gick vi in i ett rum där jag hade förberett med en medtagen overhead. Jag förklarade att lampan skulle representera solen. Jag fyllde en skål med vatten och sa att det var flera tusen regndroppar i skålen och ställde den på overheaden. När jag tände lampan uppenbarade sig en stark och fin regnbåge och barnen blev mycket imponerade. De fick sedan måla med alla sex färger en regnbåge på overhead papper, för att sedan sätta upp dem på fönstret. De blev sex vackra regnbågar med underbara färger. Efter vi var klara satte jag mig ner och lät barnen tillsammans förklara hur en regnbåge blir till, hur många färger den hade och vilka de var. Jag tycker det ska bli intressant att komma tillbaka om ett tag och se vad det är som de har lärt sig under samlingen. Ett barn sa att färgen rosa fanns med i regnbågen. De andra svarade Nej, inte rosa. Hennes lärdom idag var kanske att rosa inte finns med i regnbågen?
Här håller jag upp boken för att barnen ska kunna jämföra med färgerna som vi fick fram genom overheaden.
Efter sagan förklarade jag för dem hur solens strålar ”åker in” i regndropparna och sedan reflekterar fram en regnbåge. För att kunna visa barnen på ett bra sätt gick vi in i ett rum där jag hade förberett med en medtagen overhead. Jag förklarade att lampan skulle representera solen. Jag fyllde en skål med vatten och sa att det var flera tusen regndroppar i skålen och ställde den på overheaden. När jag tände lampan uppenbarade sig en stark och fin regnbåge och barnen blev mycket imponerade. De fick sedan måla med alla sex färger en regnbåge på overhead papper, för att sedan sätta upp dem på fönstret. De blev sex vackra regnbågar med underbara färger. Efter vi var klara satte jag mig ner och lät barnen tillsammans förklara hur en regnbåge blir till, hur många färger den hade och vilka de var. Jag tycker det ska bli intressant att komma tillbaka om ett tag och se vad det är som de har lärt sig under samlingen. Ett barn sa att färgen rosa fanns med i regnbågen. De andra svarade Nej, inte rosa. Hennes lärdom idag var kanske att rosa inte finns med i regnbågen? 
Här håller jag upp boken för att barnen ska kunna jämföra med färgerna som vi fick fram genom overheaden.
Teknik i förskolan och skolan
Teknik på förskolan.
Vad är teknik? För mig är det ett föremål som kan göra min tillvaro enklare samt förbättra mitt liv och enligt Ginner & Mattsson (2007) är det just ett föremål som vi människor sätter mellan oss själva och naturen. Idag anser jag att vi använder så mycket teknik i vardagen att vi blir lata. Har jag bara datorn och mobilen i min närhet så kan jag utföra allt, förutom toalett besök och matlagning. =)
Idag när jag besökte min förskola möttes jag av bilder, teckningar och tavlor som var laminerade. Anledning till att de gör så med bilderna är att de ska kunna hålla längre samt att barnen själva ska kunna ta ner och sätta upp dem åtskilliga gånger utan att de går sönder. Lamineraren är alltså ett tekniskt medel som den här förskolan använder sig mycket utav. På förskolan finns även en dator som barnen använder några timmar om dagen. Oftast på morgonen innan frukost eller vid frilek på eftermiddagen. Här spelas olika kunskaps spel och det märks att barnen har stora kunskaper om datorer redan vid unga åldrar. Pedagogerna använder sig även av bandspelar vid samling men även som barnen kan lyssna på när de leker i lekrummet. Något som de även har börjat med, är att de varje dag tar kort med digitalkamera på barnen när de utför något. Det kan vara vid maten, samlingen, utelek och skolskogen. När jag var där och utförde min samling tog de kort på mig och gjorde en pedagogisk dokumentation som de sedan satte ut på deras aktivitets dörr. Här kan föräldrarna se vad barnen har gjort under dagen samt om ett barn varit borta kan både barnet och föräldrarna se vad som gjorts tidigare i veckan. På min dotters förskola ska vi i föräldraföreningen köpa in digitala fotoramar som pedagogerna ska sätta in händelser under veckan. Detta tror jag kan vara ett mycket bra och enkelt sätt för barnen att kunna visa sina föräldrar vad som skett och även få se sig själva på bild. På förskolan används även tejp, penna, papper, kritor, bestick, tallrikar och så vidare. Dessa tekniska föremål tas oftast för givet och man tänker inte så mycket på att det är teknik man använder när man äter eller målar. Inne på toaletterna finns handfat, toalett samt spegel i barnens höjd. Detta är bra eftersom förskolan ska var anpassad till barnen som tillbringar sin största tid där. Något som har varit vilda diskussioner på de flesta förskolor är om de ska använda bord och stolar i barnens höjd. På den förskola som jag har gjort min Vfu, vägrar de att använda sig utav möbler i barnens höjd. De menar att så har ju barnen det inte hemma så varför ska det finnas på förskolan. De säger också att arbetsmiljön för pedagogerna blir sämre eftersom möblerna blir mindre och de får problem med sina ryggar. Det kanske finna tekniska hjälpmedel som kan hjälpa pedagogerna så deras arbetsmiljö inte försämras? Jag tror det är viktigt att inte bli rädd för förändringar. När datorerna kom var det många som var rädda för att använda den men nu är det nästan ett måste. Enligt Ginner & Mattsson (2007) är det viktigt att alla får en slags allmänbildning inom tekniken. Detta för att man som vuxen ska kunna klara sig själv i samhället men även att man följer teknikens utveckling. Speciellt som pedagog tycker jag.
Teknik på skolan.
På den skola som jag har varit på används overhead, rullgardiner för att mörklägga lokalen, tre datorer i rummet som används vid bokstavsarbete, vässare, pennor, block, saxar, projektor för att visa film, kopiator för att få ut arbetsblad, tekniklådor som används för att experimentera och mycket mer. Enligt Lpo94 ska eleverna känna till de tekniska kunskapsområdena och det känner jag att eleverna får genom till exempel dessa tekniklådor som används flitigt. I den här skolan används två rum för hel och halvklass. I det rummet för helklass är bänkarna höga och så även stolarna. Vissa barn har till och med svårigheter att komma upp på stolen för att sätta sig. När jag såg detta förstod jag inte riktigt vitsen varför det var så men min handledare förklarade att det var för att vi lärare inte behövde böja oss ner så mycket när vi skulle hjälpa dem. Bänkarna tar stor plats och det känns som att detta klassrum endast innehåller 21 stolar och bänkar. Även här i skolan tänks mycket på hur miljön är för pedagogerna och inte så mycket att det ska vara anpassat för eleverna. Ginner & Mattsson (2007) påpekar hur viktigt det är att ta till vara på elevers intresse när de kommer till tekniken. Detta tycker jag att min Vfu skola har gjort. Eleverna där får gå till datasalen och använda datorerna både på rasterna och till skolarbetet. Detta känner jag är bra eftersom det finns de elever som har svårigheter att skriva med penna och då kan datorn var ett hjälpmedel samt att alla elever kanske inte har tillgång till dator i sitt hem. Något som de har både på förskolan och på skolan är ett ”ljudöra”. Detta öra finns i samlingssalen på förskolan och i matsalen på skolan. Detta öra visar grönt när ljudnivån är lagom men går över till gult när det börjar bli för högt och sedan till rött när det är oacceptabelt högt. Detta används för att barnen och eleverna ska se vad deras ljudnivå ligger på. Detta tycker jag är ett bra sätt för då behöver inte vi pedagoger säga till hela tiden om ljudnivån, utan eleverna själva kan se när det börjar bli för högt.
Referenser:
Ginner, T & Mattsson, G. (2007). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.
Vad är teknik? För mig är det ett föremål som kan göra min tillvaro enklare samt förbättra mitt liv och enligt Ginner & Mattsson (2007) är det just ett föremål som vi människor sätter mellan oss själva och naturen. Idag anser jag att vi använder så mycket teknik i vardagen att vi blir lata. Har jag bara datorn och mobilen i min närhet så kan jag utföra allt, förutom toalett besök och matlagning. =)
Idag när jag besökte min förskola möttes jag av bilder, teckningar och tavlor som var laminerade. Anledning till att de gör så med bilderna är att de ska kunna hålla längre samt att barnen själva ska kunna ta ner och sätta upp dem åtskilliga gånger utan att de går sönder. Lamineraren är alltså ett tekniskt medel som den här förskolan använder sig mycket utav. På förskolan finns även en dator som barnen använder några timmar om dagen. Oftast på morgonen innan frukost eller vid frilek på eftermiddagen. Här spelas olika kunskaps spel och det märks att barnen har stora kunskaper om datorer redan vid unga åldrar. Pedagogerna använder sig även av bandspelar vid samling men även som barnen kan lyssna på när de leker i lekrummet. Något som de även har börjat med, är att de varje dag tar kort med digitalkamera på barnen när de utför något. Det kan vara vid maten, samlingen, utelek och skolskogen. När jag var där och utförde min samling tog de kort på mig och gjorde en pedagogisk dokumentation som de sedan satte ut på deras aktivitets dörr. Här kan föräldrarna se vad barnen har gjort under dagen samt om ett barn varit borta kan både barnet och föräldrarna se vad som gjorts tidigare i veckan. På min dotters förskola ska vi i föräldraföreningen köpa in digitala fotoramar som pedagogerna ska sätta in händelser under veckan. Detta tror jag kan vara ett mycket bra och enkelt sätt för barnen att kunna visa sina föräldrar vad som skett och även få se sig själva på bild. På förskolan används även tejp, penna, papper, kritor, bestick, tallrikar och så vidare. Dessa tekniska föremål tas oftast för givet och man tänker inte så mycket på att det är teknik man använder när man äter eller målar. Inne på toaletterna finns handfat, toalett samt spegel i barnens höjd. Detta är bra eftersom förskolan ska var anpassad till barnen som tillbringar sin största tid där. Något som har varit vilda diskussioner på de flesta förskolor är om de ska använda bord och stolar i barnens höjd. På den förskola som jag har gjort min Vfu, vägrar de att använda sig utav möbler i barnens höjd. De menar att så har ju barnen det inte hemma så varför ska det finnas på förskolan. De säger också att arbetsmiljön för pedagogerna blir sämre eftersom möblerna blir mindre och de får problem med sina ryggar. Det kanske finna tekniska hjälpmedel som kan hjälpa pedagogerna så deras arbetsmiljö inte försämras? Jag tror det är viktigt att inte bli rädd för förändringar. När datorerna kom var det många som var rädda för att använda den men nu är det nästan ett måste. Enligt Ginner & Mattsson (2007) är det viktigt att alla får en slags allmänbildning inom tekniken. Detta för att man som vuxen ska kunna klara sig själv i samhället men även att man följer teknikens utveckling. Speciellt som pedagog tycker jag.
Teknik på skolan.
På den skola som jag har varit på används overhead, rullgardiner för att mörklägga lokalen, tre datorer i rummet som används vid bokstavsarbete, vässare, pennor, block, saxar, projektor för att visa film, kopiator för att få ut arbetsblad, tekniklådor som används för att experimentera och mycket mer. Enligt Lpo94 ska eleverna känna till de tekniska kunskapsområdena och det känner jag att eleverna får genom till exempel dessa tekniklådor som används flitigt. I den här skolan används två rum för hel och halvklass. I det rummet för helklass är bänkarna höga och så även stolarna. Vissa barn har till och med svårigheter att komma upp på stolen för att sätta sig. När jag såg detta förstod jag inte riktigt vitsen varför det var så men min handledare förklarade att det var för att vi lärare inte behövde böja oss ner så mycket när vi skulle hjälpa dem. Bänkarna tar stor plats och det känns som att detta klassrum endast innehåller 21 stolar och bänkar. Även här i skolan tänks mycket på hur miljön är för pedagogerna och inte så mycket att det ska vara anpassat för eleverna. Ginner & Mattsson (2007) påpekar hur viktigt det är att ta till vara på elevers intresse när de kommer till tekniken. Detta tycker jag att min Vfu skola har gjort. Eleverna där får gå till datasalen och använda datorerna både på rasterna och till skolarbetet. Detta känner jag är bra eftersom det finns de elever som har svårigheter att skriva med penna och då kan datorn var ett hjälpmedel samt att alla elever kanske inte har tillgång till dator i sitt hem. Något som de har både på förskolan och på skolan är ett ”ljudöra”. Detta öra finns i samlingssalen på förskolan och i matsalen på skolan. Detta öra visar grönt när ljudnivån är lagom men går över till gult när det börjar bli för högt och sedan till rött när det är oacceptabelt högt. Detta används för att barnen och eleverna ska se vad deras ljudnivå ligger på. Detta tycker jag är ett bra sätt för då behöver inte vi pedagoger säga till hela tiden om ljudnivån, utan eleverna själva kan se när det börjar bli för högt.
Referenser:
Ginner, T & Mattsson, G. (2007). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.
fredag 23 april 2010
Varken naturvetenskap eller teknik
Det här kommer varken handla om naturvetenskap eller teknik och hör väl därför egentligen inte hemma här på vår blogg. Jag vill ändå skriva det här, eftersom det handlar om oss studenter och vår möjlighet att påverka ute i verksamheten.
Under mitt första år på Högskolan genomförde jag min VFU på en förskola. Jag trivdes bra där, men insåg ganska snart att barnen behandlades väldigt olika beroende på vilken pedagog som var närvarande. Pedagogernas värdegrund skiljde sig åt när det gällde barnsynen och hur de individuellt ansåg att lärande sker. Under denna VFU-period skulle vi skriva en portfolio som inriktade sig bland annat på vilken pedagogik som bedrevs i verksamheten. Pedagogernas skilda syn på värdegrunden medföljde att jag var kritisk i mitt granskande och beskrev en av pedagogernas handlande negativt i min portfolio. Efter VFU-periodens slut var min handledare intresserad av att få läsa vad jag skrivit. Det kändes nervöst, eftersom jag framställt pedagogernas samarbete negativt, men jag gav henne ändå en kopia av portfolion.
Idag, för första gången på flera år, träffade jag samma handledare igen. Hon berättade då för mig att hon, efter läsningen, hade tagit beslutet att lämna min portfolio till ansvarig rektor och bett henne läsa vad jag skrivit. Detta fick till följd att den pedagog som jag varit kritisk till förflyttades från avdelningen där jag praktiserat. Därefter hade samarbetet på avdelningen blivit ett helt annat. Det känns roligt att veta att min portfolio som nu bara ligger och samlar damm på en hylla, har varit med och drivit fram en så betydande förändring. Med detta vill jag ha sagt att vi studenter har möjlighet att påverka och att vi kanske redan har gjort det under utbildningens gång, även om vi inte alltid får reda på det.
Under mitt första år på Högskolan genomförde jag min VFU på en förskola. Jag trivdes bra där, men insåg ganska snart att barnen behandlades väldigt olika beroende på vilken pedagog som var närvarande. Pedagogernas värdegrund skiljde sig åt när det gällde barnsynen och hur de individuellt ansåg att lärande sker. Under denna VFU-period skulle vi skriva en portfolio som inriktade sig bland annat på vilken pedagogik som bedrevs i verksamheten. Pedagogernas skilda syn på värdegrunden medföljde att jag var kritisk i mitt granskande och beskrev en av pedagogernas handlande negativt i min portfolio. Efter VFU-periodens slut var min handledare intresserad av att få läsa vad jag skrivit. Det kändes nervöst, eftersom jag framställt pedagogernas samarbete negativt, men jag gav henne ändå en kopia av portfolion.
Idag, för första gången på flera år, träffade jag samma handledare igen. Hon berättade då för mig att hon, efter läsningen, hade tagit beslutet att lämna min portfolio till ansvarig rektor och bett henne läsa vad jag skrivit. Detta fick till följd att den pedagog som jag varit kritisk till förflyttades från avdelningen där jag praktiserat. Därefter hade samarbetet på avdelningen blivit ett helt annat. Det känns roligt att veta att min portfolio som nu bara ligger och samlar damm på en hylla, har varit med och drivit fram en så betydande förändring. Med detta vill jag ha sagt att vi studenter har möjlighet att påverka och att vi kanske redan har gjort det under utbildningens gång, även om vi inte alltid får reda på det.
onsdag 21 april 2010
En dag på Aspö
Måndagen den 19 april 2010 var vi ute på Aspö naturskola, vi möttes av vackert väder och en glad Manne Ryttman. Manne tog med oss ut i skogen och på vägen ut dit fick vi vår första uppgift, vi skulle hitta något i naturen som symboliserade oss själva. När vi kom fram fick vi ta tag i ett rep och bilda en cirkel, lägga ner repet på marken och ställa oss på det. På detta vis får alla plats i cirkeln och ingen står utanför. Sen fick alla presentera sig och berätta vad vi valt för föremål som symboliserade oss och varför. Efter detta delade vi upp oss i basgrupperna och fick i uppgift att hitta fyra saker som hör ihop och en femte sak som ska bort, precis som Brasses lek i TV-serien ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Sen skulle vi byta lådor med de andra grupperna och gissa hur de tänkt. En annan uppgift var att göra tvärtom, att hitta saker som hörde ihop och de andra skulle gissa varför. Vi i vår grupp lärde oss att vitsippor, blåsippor och tussilago hör inte ihop. Vitsippor och blåsippor tillhör släkten anemone och tussilago farfara. Blommorna skiljer sig i sättet de förökar då tussilagon består av fler små blommor i en och förökar sig mycket snabbt.
I Sverige finns över 85 naturskolor och Aspö är en av dem. Skolan fungerar som en resurs för andra grundskolor och förskolor. Antingen kommer klasserna till Aspö eller så åker de ut till skolorna och deras skolskog. Detta fungerade bra eftersom naturskolan inte är ett hus eller en plats utan en verksamhet, ett arbetssätt. Det finns många fördelar med att undervisa utomhus, barnen stressar ner och det gör att de lär sig mer. Barnen/eleverna leker i olika grupper och det sker även ofta att de leker med kompisar som de aldrig gör annars. Konflikterna blir färre då eleverna har större utrymme att vara på och de behöver inte bråka om sakerna, det finns pinnar till alla. Detta är bara några fördelar som Manne pratade om.
Sen var det dags för den där stunden som alla älskar fikastunden, det blev en härlig stund framför elden som avslutades med att göra kolkrita. Man skalade en bit av en lind och virade in i folie och la i glöden. Så här blev resultatet:
Vi fick lära oss denna dag att man kan undervisa vilket ämne som helst i skogen. Vi fick själva utföra en kul och lärorik matematikuppgift. Varje lag fick en burk och en tärning, slog man 3 så fick vi springa och leta reda på uppgift 3 (blåa A4 papper satt upphängda med uppgifter och nummer på) och sen utföra det som stod på pappret för läraren. Var det godkänt fick vi slå tärningen igen, den siffra vi fick adderade vi med tidigare siffra (exempelvis 3+6=9, 9+2=11) först till 36 vinner.
Ämnet engelska kan man utföra genom att ge eleverna en lapp med ett engelskt ord eller mening på som de ska hitta i skogen för att sedan ta kort på med digital kamera eller mobiler. Sen när man kommer tillbaka till skolan kan man lägga upp dessa på datorn och skriva ut dem.
”A wiew over a wetland”
”A wiew over a wetland”
Man kan även ha glosförhöret i skogen genom att klassen står i en ring och eleverna förhör varandra. En elev står i mitten och säger först ett namn på någon klasskompis och sedan en ett ord på svenska. Nu ska kompisen hinna säga den engelska översättningen innan eleven i ringen hinner datta honom/henne. Hinner personen i mitten datta innan den andra sagt rätt ord så byter de plats.
Detta var en väldigt underbar och inspirerande dag, som ledde till nya tankar och idéer om hur inlärning kan gå till! Tack Manne!
tisdag 20 april 2010
Regnbågen i förskolan
När jag genomförde min regnbågs- samling/aktivitet på förskolan hade jag åtta barn i åldrarna 4-6. Jag började med att sjunga den samlingssång de vanligtvis brukar sjunga för att skapa en trygghet om hur det brukar vara för barnen. Efter att ha berättat vilka vi var (jag och Marina) började jag läsa sagan. Barnen var aktiva och engagerade i sagan genom att bland annat gissa regnbågens färger. Sedan förde jag en diskussion tillsammans med barnen om regnbågen där de berättade om deras erfarenheter och hur regnbågen såg ut. Efter detta visade jag min låda som innehöll en prisma som såg ut som en vattendroppe. Tyvärr lyckades inte experimentet lika bra som det gjort när jag prövat det hemma. Men som tur var fanns redan upphängda prismor i fönstren i rummet som gav fina tydliga små ”regnbågar” på väggar, tak och golv. Jag utgick ifrån dem istället och pratade om dess färg och att de kom när solen lös på prismorna. Sedan fick barnen måla sin egen regnbåge vilket uppskattades då fler av barnen ville måla flera. Jag anser jag fick med lagom mycket fakta eftersom tanken var att barnen främst skulle få en upplevelse att komma ihåg.
Revolutionerande teknik
Jag får intrycket av att vår nutida teknik bara blir allt mer avancerad. Som en kontrast till detta vill jag ge ett exempel på ett tekniskt hjälpmedel som var banbrytande på sin tid. Min morfar hittade den här stenyxan när han var ute och plöjde med sin traktor.
Jag fascineras av att den trots sin enkelhet ändå har tillverkats med en så stor skicklighet, särskilt när man tänker på vilka verktyg som fanns till hands vid den tiden. Yxans sidor är mjukt rundade och eggen har fortfarande kvar sin skärpa. Den som en gång i tiden tillverkade yxan är bort sedan länge, men hans/hennes hantverk lever fortfarande kvar. Hur mycket av vår nutida teknik kommer att stå sig lika länge?
Jag fascineras av att den trots sin enkelhet ändå har tillverkats med en så stor skicklighet, särskilt när man tänker på vilka verktyg som fanns till hands vid den tiden. Yxans sidor är mjukt rundade och eggen har fortfarande kvar sin skärpa. Den som en gång i tiden tillverkade yxan är bort sedan länge, men hans/hennes hantverk lever fortfarande kvar. Hur mycket av vår nutida teknik kommer att stå sig lika länge?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)