onsdag 3 mars 2010

Seminariet 2010-03-01 "Mål, Bedömning och Utvärdering"

Under seminariet diskuterade vi flera frågor utifrån bedömning och hur vi skall förhålla oss till det. Vi utgick från frågor som Lidberg (2010-03-01) hade ställt under en föreläsning. Frågor om hur vi kan samla in underlag för bedömning, hur vi kan utveckla en formativ bedömning. Utifrån dessa frågor har det väckts flera andra frågor bland annat om att allt som händer i förskola och skola verkligen behöver analyserar. Å andra sidan kan det vara positivt att tillsamman med barnet eller eleven kunna analysera och reflektera över dess arbete som exempelvis en bild barnet/eleven har målat eftersom de även kan ge uttryck för tankar och känslor genom att måla. Vi tror ändå att barn och elever utvecklas mycket utan att hela tiden behöva ställa ledande frågor. Självklart bör lärare kunna göra detta och synligöra lärandet eftersom det ändå är vår uppgift men att göra det för mycket kan också vara negativt. Vi tror att barn lär sig mycket i samspel med andra barn och i leken.

Ett påstående som vi kom att diskutera utifrån Lidbergs (2010-03-01) föreläsning var ”att göra det viktigaste bedömningsbart och inte det enklaste mätbara.” Flera av oss har upplevt att skolan många gånger har tagit just den enkla vägen där det är resultat på prov som oftast bedöms. När vi har reflekterat vidare på detta har vi också funderat över att concept cartoon är ett redskap där vi kan ställa kritieriefrågan, för att få en förståelse för vad barn/elever kommer att ha förstått utifrån undervisningen om regnbågen. Detta väckte sedan frågor hos som som att; vilka bra kriteriefrågor kring regnbågen finns det? Vad vill vi att de skall få syn på? Är det hur regnbågen uppkommer eller att alla färger finns i den ”vita” färgen? Vi har tagit upp förslag på experiment och ett sådant är att lägga en skål med vatten på en overhead maskin och släcka ljuset i rummet. Genom att göra detta skall alltså flera regnbågar uppstå. Ahlrik ((2010-03-01) hänvisade till en föreläsare vid namnet Måål om att de mål som vi pedagoger sätter upp är vad eleverna skall lära sig. Det är också en fråga som vi diskuterade och hade blandade tankar kring. Eleven lär sig så mycket mer än enbart målen. Sedan kan man också diskutera frågan om eleverna inte lär sig det som de skall, alltså målen, då är det viktigt att pedagogen ställer sig frågan om denne verkligen undervisar och synligöra vad eleverna skall lära sig.

Enligt Andersson (2008) skall lärare i förskolan tänka långsiktigt på de mål som finns i Lpo 94. För oss var det svårt att tänka på att en förskollärare skall behöva känna till målen i årskurs 9. På det sättet krävs det att alla barn går i förskolan och att Lpo 94 även skall läsas och kunnas av förskollärare.

I förskolan dokumenteras det ofta med hjälp av digitalkamera. Många gånger står det under korten vad barnen har gjort men inte själva lärandemålen som vi anser också behöva stå med. Vi tror att många förskolor gör så på grund av att de är vad de tror och kanske vet att föräldrarna vill se. En person i basgruppen beskrev att på den förskola den hade varit i arbetade just med att synligare målen, medan en annan berättade om hur detta blev för mycket för vissa förskollärare att de till slut inte tog så mycket kort på barnen längre. Det är också något att tänka på. Måste all verksamhet i förskolan ske utifrån mål? Får inte barnen ibland bara vara utan att vi skall styra upp det? Vi tror att det är viktigt att visa föräldrarna de mål som vi faktiskt har i förskolan.


Vad anser vi då om formativ bedömning? Vi hade olika tankar kring detta. Någon ansåg att elever med dålig självbild kan uppleva det jobbigt samtidigt som någon annan ansåg att det faktiskt kunde styra och hjälpa den ”svage” eleven. Utifrån att ge omedelbar feedback på arbetet vet också eleven om vad den behöver ändra för att utvecklas men har också en del att säga till om angående lärarens bdömning. Utifrån observationer, prov, samtal, diagnostiska test och redovisningar har elever möjlighet att visa sina kunskaper och utifrån dessa tillfällen ger läraren en format. Vi anser att formativ bedömning är väldigt positiv och att många lärare använder sig av det men inte för att förändra sin egen undervisning.

5 kommentarer:

  1. Jag har funderat vidare kring den formativa bedömningen som vi diskuterade kring. Andersson (2008) menar att med hjälp av den formativa bedömningen kan pedagogen veta när det är dags att ta undervisningen till nästa steg i den planerade progressionen. Därmed anser jag undervisningen samt elevens kunskapsutveckling kan anpassas på ett bra och positivt sätt. Är det något ni uppmärksammat ute i verksamheterna eller är det för det mesta en summativ bedömning som sker? Vad kan det bero på? Hur kan jag som pedagog arbeta för att förbättra den formativa bedömningen?

    Referens:
    Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

    SvaraRadera
  2. Vad jag har sett när jag har varit ute på VFU verkar den formativa bedömningen vanligast. Jag har inte sett någon provsituation under de veckor som vi varit ute på skolorna. Däremot anser jag inte att undervisningen anpassas särskilt mycket efter elevernas individuella behov. Alla elever gör samma saker, vilket jag tycker är helt fel.

    I den klass där jag var sist gick det ett par elever som i stort sett läste helt flytande, ändå fick de sitta med samma bokstavsarbete som de elever som inte kunde bokstäverna. Jag tror att det kan vara förödande, när de "duktiga" inte utmanas tillräckligt och att de därmed kan tappa intresset och motivationen för skolan. Där behöver det bli en ändring.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att inom grundskolan måste man som pedagog lära sig att se varje elev som en individ och att alla är olika. Så är det ju på särskolan, är det så omöjligt att ta in denna pedagogik i grundskolan bara för att det är fler elever i klassen? I särskolan är de så bra på struktur, behöver pedagogerna mer struktur på sitt arbete för att lättare klara av att individanpassa? Detta är bara tankar......

    SvaraRadera
  4. Jag håller med dig där Marina med att det är fel att alla får göra samma sak. På min Vfu förra terminen fanns det flera barn som var jätteduktiga men tvingades ha lika böcker och läsläxa som de andra. Men när jag var och gjorde besök förra veckan så berättade hon att hon har individanpassat genom att ge eleverna olika läxor, samt att de har olika böcker och utföranden på lektionerna. Detta tycker jag är toppen att min handledare har tagit till sig varje elev och ger dem de som de behöver för att utvecklas. Jag tror att denna pedagogik som du menar Helen, finns i alla klasser det är bara att alla lärare gör det kanske på olika sätt. Det har jag ju sett på min handledare. Hon lät alla göra samma första terminen när hon fortfarande inte kände eleverna. När ett halvår gått, kunde hon ge eleverna det de behövde. Det kanske är svårt att sätta för stora krav i början när man inte känner varje elev utan man måste nog "kolla av" först.

    På särskolan måste man som lärare arbeta annorlunda eftersom man vet att de eleverna har svårigheter, samt att de klasserna är färre. I en "vanlig" klass med 25 - 30 elever är det svårt att kunna se alla och därför måste läraren använda sig utav observationer, prov, samtal, diagnostiska test och redovisningar för att förhoppningsvis båda utmana samt se barnet vart det är. Jag tror också att struktur hjälper mycket, men det kanske är lättare sagt än gjort??

    Jag känner att det är det här som är det svåraste inom läraryrket, att jag ska individanpassa, se alla eleverna och deras behov, utmana dem, bedöma dem osv. I en liten klass, Ja visst! Men inte nu när klasserna är så stora...är lite rädd att misslyckas!!! (En liten allmän tanke bara utanför natur och teknik)

    SvaraRadera
  5. Visst är det lättare sagt än gjort! Det är lätt för oss att kritisera lärarna vi har mött ute på vfu, men vi har ju kanske inte hela bilden klar för oss. Vi ser ju inte deras hela arbetsbörda.

    På särskolan är det nog lättare att anpassa undervisningen efter varje elev, eftersom klasserna där inte är så stora. Oftast är det väl bara ett par elever/klass.

    Roligt att din handledare har börjat anpassa undervisningen mer, Gunilla! Det var nog som du menade att hon behövde lära känna dem mer. Jag tror att du kommer klara att anpassa undervisningen. Genom att du har dessa tankar redan nu, tror jag att du aktivt kommer att söka och hitta lösningar för att möta elevernas behov.

    SvaraRadera