”Utgångspunkter i undervisningen”
Artikeln Science Education in Early Childhood Teacher Education, skriven av Dawn Garrett (2003), utgår från att pedagogen behöver ha en didaktisk kompetens för att lära ut, samt besitta ämneskunskaper. Ju mindre kompetent pedagogen är i ämnet desto mindre chans har eleverna att lära sig. Pedagogen har då svårt att undervisa eleverna genom att ställa rätt utvecklande frågor. Artikelns slutsats är att lärarna inte inser att deras bristande ämneskunskaper inom naturvetenskap påverkar undervisningen och vad eleverna lär sig utav den. Enligt Yoon, Jiyoon; Onchwari, Jacueline Ariri (2006) behöver läraren inte ha så djupgående kunskaper utan läraren lär tillsammans med eleverna exempelvis genom experiment. Artiklarna talar därmed emot varandra. Vi anser Yoon, Jiyoon; Onchwari, Jacueline Ariri (2006) är mer specialpedagogisk inriktad då den utgår från barnens behov. Garett (2003) är istället inriktad på faktakunskaperna och hur viktigt det är att pedagogen kan sitt ämne. Författarna till båda artiklarna menar att undervisningen bör bygga på konstruktivismen och att barn/elever och lärare ska forska tillsammans.
Artikeln Science Education in Early Childhood Teacher Education, skriven av Dawn Garrett (2003), utgår från att pedagogen behöver ha en didaktisk kompetens för att lära ut, samt besitta ämneskunskaper. Ju mindre kompetent pedagogen är i ämnet desto mindre chans har eleverna att lära sig. Pedagogen har då svårt att undervisa eleverna genom att ställa rätt utvecklande frågor. Artikelns slutsats är att lärarna inte inser att deras bristande ämneskunskaper inom naturvetenskap påverkar undervisningen och vad eleverna lär sig utav den. Enligt Yoon, Jiyoon; Onchwari, Jacueline Ariri (2006) behöver läraren inte ha så djupgående kunskaper utan läraren lär tillsammans med eleverna exempelvis genom experiment. Artiklarna talar därmed emot varandra. Vi anser Yoon, Jiyoon; Onchwari, Jacueline Ariri (2006) är mer specialpedagogisk inriktad då den utgår från barnens behov. Garett (2003) är istället inriktad på faktakunskaperna och hur viktigt det är att pedagogen kan sitt ämne. Författarna till båda artiklarna menar att undervisningen bör bygga på konstruktivismen och att barn/elever och lärare ska forska tillsammans.
Vi tror resultatet i Garetts studie kan ha påverkats av att den enbart är grundad på kvinnor samt att deras nationaliteter spelar stor roll. Vi uppfattar att många av de länder studenterna representerar har en stark åsikt om vad som är acceptabelt för kvinnor respektive män. Det var exempelvis en kvinna i studien som inte ens fick delta i undervisningen av naturvetenskapliga ämnen eftersom ”det bara var för pojkar”.
Sjøberg anser, precis som Garbett, att läraren behöver ha kunskaper om naturvetenskap för att kunna lära ut NO. ”Välutbildade lärare i NO-ämnena är et förutsättning för att kvalitet och motivation skall kunna upprätthållas” (Sjøberg 2010, s 206). Det är även något Ginner och Mattsson (1996) belyser då de hävdar att det krävs en allmänbildning inom specifikt ämne för att kunna förstå och värdera problem samt finna möjliga lösningar. Utifrån artikeln och Sjøberg ifrågasätter vi som lärarstudenter att vi inte får mer ämnesundervisning i vår utbildning.
Vi anser att man som pedagog bör utgå från båda synsätten som synliggörs i artiklarna när undervisningen skall planeras. Läraren behöver ha grundläggande faktakunskaper samt egna erfarenheter för att kunna hjälpa eleverna vidare och kunna ta tillvara på deras nyfikenhet på rätt sätt. Genom att ställa meningsfulla och lämpliga frågor kan pedagogen lära barnen att upptäcka och lösa de problem de stöter på och därmed vidga sin kunskap inom naturvetenskapliga ämnen.
Vi anser att man som pedagog bör utgå från båda synsätten som synliggörs i artiklarna när undervisningen skall planeras. Läraren behöver ha grundläggande faktakunskaper samt egna erfarenheter för att kunna hjälpa eleverna vidare och kunna ta tillvara på deras nyfikenhet på rätt sätt. Genom att ställa meningsfulla och lämpliga frågor kan pedagogen lära barnen att upptäcka och lösa de problem de stöter på och därmed vidga sin kunskap inom naturvetenskapliga ämnen.
Så här i efterhand kom jag att tänka på vad vi själva har fått uppleva under vissa föreläsningar. Nämligen att en väldigt påläst föreläsare kan ha väldigt svårt att ta elevens perspektiv, om denne inte riktigt förstår. Det kan ju vara en risk med vår artikels budskap; att läraren måste ha faktakunskaperna med sig. Låter det vettigt? Förstår ni vad jag menar?
SvaraRaderaJag förstår mycket väl vad du menar och tyvärr har jag träffat på allt för många sådanna lärare under min skolgång. Tyvärr har jag inte lärt mig mycket under dessa lektioner eftersom dessa lärare har haft för mycket kunskaper om ämnet men ingen kunskap att lära ut. Vilket är då bäst; att ha för mycket kunskap om ämnet men kan inte lära ut, eller ha lite kunskap men kan lära ut ämnet bra?
SvaraRaderaJag har också liknande erfarenheter av lärare som inte kunnat ta elevens synsätt och perspektiv i undervisningen. Men att svara på frågan om vad som är bäst tror jag är svårt. Precis som Garbetts (2003)skriver tror jag det är viktigt med goda ämneskunskaper för att kunna ställa de rätta frågorna till eleverna, men ändå anser jag kunskapen om hur man lär ut behövs för att frågorna ändock skall bli "de rätta". Men jag tror man som pedagog lättare kan läsa in sig på ämneskunskaperna innan undervisningen av det aktuella stoffet och redan ha med sig goda kunskaper inom didaktiken än tvärtom. Förstår ni hur jag tänker?
SvaraRaderaKanske är "receptet" att som Anna-Stina "spela dum" och låta eleverna göra upptäckten, men att du som lärare leder dem åt rätt håll. För att kunna leda dem behövs ju då en viss faktakunskap (el kunskap om vilka experiment man kan använda sig av), men det blir inte faktan som sådan som blir det centrala, utan elevernas egna upptäckter.
SvaraRaderaÄr det förresten någon som är bra på experiment, eller som kan tipsa om någon bra hemsida? Vore kul att testa lite... Hat sett lite tips i något barnprogram, men kommer inte ihåg vilket.
forskning.se/fordigiskolan/larare/experiment.4.303f5325112d733769280003247.html
SvaraRaderaHittade den här sidan med massor av olika "andra" sidor med experiment. Hoppas de kan var till ngn hjälp.
Jag tror att man precis som Garbetts (2003)skriver så behöver du ha ämnes kunskaperna men du behöver också ha kunskap om barns utveckling och inlärning som Yoon och Ariri Onchwari (2006) Skriver. Lärare i de äldre åldrarna i skolan behöver också tänka tanken en extra gång hur lär sig barn bäst.
SvaraRaderaVilka intressanta diskussioner ni för här kring de båda artiklarna! Jag funderar på det som Gunilla skriver i anslutning till Marinas inlägg...ha lite kunskap men kan lära ut bra... Hur kommer detta att fungera i en undervisningssituation? Att man har mycket kunskap innebär det med automatik att man inte kan lära ut?
SvaraRaderaMarina och Anna skriver sedan...för att kunna leda behövs faktakunskap...och för att kunna ställa frågro behövs ämneskunskaper,vilket jag menar delvis bemöter det Gunilla skriver.
Helene pekar sedan på något viktigt som berör alla er. Genom era kunskaper om barn och era kunskaper inom didaktikområdet borgar för att ni kan lära ut oavsett hur mycket kunskap ni än skaffar er. Om du kan ämnet så vet du vad det finna att upptäcka och därmed vilka frågor som kan ställas.
Hej!
SvaraRaderaDet är något fel med användaradressen. Inlägget före detta är gjort av Anna-Stina, även om det sår att det är Johan som är avsändaren. Detta skall vi fixa till. från Anna-Stina
Jag tänker att en lärare i lägre åldrar kan lite om många olika ämnen, medan en lärare i högre åldrar är mer inriktad på ett eller ett par ämnen. Då kan ju läraren i de tidiga åldrarna kanske inte lika mycket om varje enskilt ämne. Jag tycker ändå inte att man kan säga att läraren i de tidiga åldrarna är sämre, bara för att den kanske har mindre faktakunskaper inom något ämne. Det beror ju helt på de didaktiska kunskaperna. Om inte läraren i de högre åldrarna kan ta elevens perspektiv om denne inte förstår, så hjälper det ju inte hur mycket läraren än kan om ämnet.
SvaraRaderaI mitt inlägg menar jag inte att ALLA lärare som har mycket kunskap inte kan lära ut, men tyvärr har jag träffat allt för många lärare som har haft otroligt mycket kunskap om sitt egna ämne men tyvärr inte har kunnat lära ut, inte mig i alla fall. Senast när jag gick på komvux för att höja mina betyg, hade jag en herre, som jag även haft på högstadiet. Han var mycket kunnig och kunde allt om naturkunskap. När jag frågade olika frågor som jag hade missförstått tittade han på mig och sa; -Gunilla, du kommer aldrig lära dig något. Jag svarade läraren att det var därför jag var där, men han menade på att jag var ett hopplöst fall. Detta var för 4 år sedan...
SvaraRaderaJag kommer även ihåg denna herre från högstadiet när vi skulle ha muntligt läxförhör. Då ställde han sig vid mig och varje gång jag räckte upp handen fick jag inte svara men när jag inte kunde bad han mig om svaret. När jag sa att jag inte kunde. Titta han på mig och skaka på huvudet och sa att jag var okunnig. Erfarenheter ger lärdom och detta är något som jag kommer ta till mig. Visst var det en tråkig upplevelse men jag gör som vi studenter blir uppmanade om på högskolan: Ta det som en erfarenhet och gör något bra av det.
Tråkigt med sådana erfarenheter, Gunilla. Jag kommer att tänka på en föreläsning vi hade i början av utbildningen. (Du gick inte ihop med oss då, men kanske hade du någon liknande.) Jag tror det var Ulla som föreläste om vilka motiv man kan ha när man söker sig till och vill jobba i skolan. Den lärare som du beskriver verkar ju uppenbarligen ha sökt sig till skolans värld av fel orsaker. Roligt ändå att du trotsade honom och hans försök att trycka mer dig och att du vågade ta chansen att utbilda dig vidare. Jag förstår att upplevelsen lever kvar hos dig och därför är det ingen tvekan om att du aldrig skulle behandla någon elev på liknande sätt. Det är som du säger; Ta erfarenheten och gör något bra av det.
SvaraRadera