Efter seminariet vi hade kring våra ”matte minnen” i matematik kursen har jag funderat kring vad jag har för minnen av naturvetenskap och teknik från min skolgång. Det jag kommer ihåg mest är från högstadiet då vi hade kemi, fysik, teknik och biologi separat. Men från de tidigare åren har jag ett tydligt minne från en undervisningssituation inom naturvetenskapliga ämnen. Det var någon gång i lågstadiet då klassen tillsammans gick till en bäck (där vi vanligtvis inte fick vara) och skulle leta insekter, växter m.m. Jag minns tydligt att jag upplevde det spännande och jag tror därmed att jag som elev fick mycket ut av lektionen. Jag uppmuntrades till att på egen hand utforska bäcken och fick använda alla mina sinnen, vilket gynnande mitt lärande. Dimenäs (100121) talade om hur viktig just upplevelsen är i undervisningen vilket jag håller med om. Även Elfström m.fl. (2008) beskriver hur en bäck eller vattenpöl fångar barns uppmärksamhet. Jag anser det viktigt för oss pedagoger att ta till vara på och utnyttja dessa utforskande och spännande platser som finns runtom kring oss.
Har ni andra några minnen eller andra erfarenheter av liknande undervisning inom naturvetenskap eller teknik?
Referenser:
Dimenäs, J. (100121). Naturvetenskapligt tematiskt arbetssätt. Föreläsning i kursen Naturvetenskap och teknik för tidiga åldrar, Skövde Högskola.
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner- Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Referenser:
Dimenäs, J. (100121). Naturvetenskapligt tematiskt arbetssätt. Föreläsning i kursen Naturvetenskap och teknik för tidiga åldrar, Skövde Högskola.
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner- Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Jag har inga jättetydliga minnen av min skolgång. (Vad nu det kan bero på.) Min känsla av alla skolämnen är att man skulle memorera vissa faktakunskaper. Den elev som kunde komma ihåg flest fakta, var den som var bäst i klassen och den som fick flest rätt på proven.
SvaraRaderaJag minns en händelse när vi skulle lära oss hur snabbt olika föremål kunde falla från en viss höjd. Vi fick då turas om att släppa ner olika saker från ett fönster och andra i klassen fick ta tid. Det gjorde det väldigt tydligt och blev lätt att förstå. Jag tror att man måste släppa böckerna mer i skolan och försöka få eleverna att själva uppleva det som man ska lära sig. Det vill säga bygga vidare på elevernas egna erfarenheter, vilken jag tror i stort sett har nämnts vid alla föreläsningar i kursen.
Just när det gäller ämnet naturkunskap så har jag inga minnen från min tidiga skolgång, möjligtvis så kan jag minnas att vi hade nån form av natur ruta som vi besökte några gånger per år, för att se årstiderna. Jag kan inte säga att jag tyckte att det var speciellt spännande. Minnen som man har är tyvärr negativa minnen från högstadiet, där kemi, fysik, teknik och biologi var en ren pina. Biologin var det ämne som var minst tråkigt. De andra tre var ganska "obegripliga" för mig.
SvaraRaderaJag tror att det är dumt att dela upp No i ämnen som görs på högstadiet, för då har man ju oftast också olika lärare som inte har en aning om vad den andra gör och vilket sammanhang får du då? Nä fortsätt och ha det som ett ämne, och fortsätt sätt saker i samband med elevernas verklighet annars tappar man dem.
Mig tappade de väldigt snabbt, sorgligt nog.