Enligt Andersson (2008) är det viktigt att läraren tar tillvara på elevernas kunskaper och intressen. Ginner (1996) ställer frågan om flickors och pojkars intresse när det gäller teknik skiljer sig åt. Eller är det kanske så att skillnaden uppstår i skolan? Jag har funderat över dessa frågor och kommit fram till att barnen under sin uppväxt matas med mediabilder, barnböcker och erfarenheter där det är mannen som kommer till undsättning när tekniken krånglar. Då är det kanske inte så konstigt att flickorna, när de ska börja med teknik i skolan, känner att ”det är ingenting för oss”.
Jag anser det är viktigt att läraren utformar undervisningen så att den möter både flickor och pojkar, intresserade och icke intresserade elever. Till exempel kan läraren utgå från en teknisk pryl som telefonen, vilket jag tror skulle intressera en bred skara elever. Alla, både flickor och pojkar, använder ju telefonen/mobilen dagligen. En annan infallsvinkel som jag tror skulle intressera många elever är att utgå från människan bakom en uppfinning.
Ginner (1996) skriver också att läraren kan utgå från ett problem. Då kommer jag att tänka på Hållbar utveckling och våra problemställningar som vi utgick ifrån. Min fråga är ifall man måste undervisa om teknikens historia, det vill säga om sådant som redan uppfunnits, eller kan undervisningen också vara framåtsyftande och låta eleverna hitta på nya lösningar/uppfinningar?
Referenser:
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Ginner, T. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En kommentar till om historien är nödvändig. jag tror att den är nödvändig för att få en förståelse för den tekniska utvecklingen som sådan men också för vilka komponenter som lagts till under utvecklingens gång. Självklart skall man också låta eleverna hitta nya lösningar! Det kanske kan vara ett både-och istället för antingen-eller.
SvaraRaderaJag tror eleverna skulle uppskatta att få arbeta med framtidens teknik. Att få fantisera och föreställa sig hur exempelvis en dator, mobil eller varför inte en bil fungerar och ser ut om 15 år. Utifrån deras tankar och funderingar sedan gå vidare tycker jag själv skulle vara mycket spännande att göra i undervisningen om teknik. Sedan tror jag det inte är fel att påvisa att teknik är så mycket mer än mobiler, datorer och tv-spel. Precis som Ginner (1996) skriver är teknik allt det vi placerar mellan människan och dess omgivning för att uppfylla olika behov. Alltså kan teknik vara så mycket mer än vad vi först kommer och tänka på. Varför inte låta eleverna göra som vi fick göra under en föreläsning, att skriva ner allt det vi använder på morgonen innan vi åkte till skolan. På det viset kan det bli tydligt hur stort begreppet teknik är och hur mycket det kan skilja på vad det innebär för exempelvis oss här i Sverige kontra barnen i Afrika.
SvaraRaderaReferens:
Ginner, T. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Vill bara kommentera det här med tjejer och teknik. Gick själv en gång i tiden det fordonstekniska programmet på gymnasiet.(hoppade av år 2) Problemet där var, enligt mig, att både lärarna och de manliga eleverna kom till undsättning för fort när någon av oss tjejer ( vi var två stycken) hade problem med tekniska saker, vi fick inte lika mycket tid på oss att lösa problemen innan hjälp infann sig.Detta gjordes utav snällhet men min tanke är att vi på så vis fick mindre chans att lösa problemen själva. Jag kan relatera till vad AnnaStina pratade om under en föreläsning, nämligen att hennes man lärt henne att med hjälp av ett stålrör eller liknande utnyttja hävstångs kraften som blir om man förlänger fälgkorset med röret, på så vis kan även en svagare person få loss däck vid exempelvis punktering. Detta lärde jag mig inte i skolan utan av min pappa som lät mig försöka själv istället för att göra sakerna åt mig.Vad jag vill få fram med detta inlägg är hur viktigt det är att vi som lärare låter eleverna prova och försöka själva oavsett kön eller ålder. MVH Anna Udén
SvaraRadera