Jag kom att tänka på Johan Lidbergs kommentar att vi lär oss något nytt varje dag. Den här vintern har mina barn i alla fall lärt sig lite om friktion och kraft. De har lärt sig att en bil som har kört i diket med ena däcket kan dras upp igen med hjälp av en annan bil. Står bilen däremot med två däck i diket, så måste man ha hjälp av en traktor.
Att ha varit med om den här erfarenheten har gett dem en uppfattning om hur tung en bil egentligen är. Vi har också diskuterat hur det kommer sig att en traktor kan vara så stark, när den kör så långsamt. Mina barn trodde förut att ju snabbare motorn var, desto starkare var fordonet.
(Nej, det är inte vi som kanat i diket, utan vi har agerat draghjälp.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du Marina, man lär sig verkligen något nytt varje dag. Jag har ju tidigare kommenterat på ditt inlägg angående nya och gamla bilar, och igår kände jag mig riktigt nöjd att jag har min lilla "skrotis" utan värme :). Det har blivit det ena felet efter det andra på "skrotis" och igår fick jag några artikelnummer för att inhandla delar så min händige far kan reparera den. Som vanligt när det gäller bilar lägger jag till min kvinnliga list och letar upp en karl som vill hjälpa en kvinna i nöd ;). Detta är endast för att jag tycker det är jobbigt att springa omkring bland alla gångar och tusentals delar och försöka hitta rätt.
SvaraRaderaIdag hittade jag en karl som tog med mig till en liten dator som stod där mitt i gången. Han visade hur jag skulle knappa in mina nummer och när jag var klar spottade den lilla datorn ut en lapp där det stod klart och tydligt vart jag skulle gå och vilken hylla. Detta tyckte jag var mycket praktiskt och jag kommer använda mig utav detta i fortsättningen. Jag lärde mig något nytt tekniskt!
Ps. Tre timmar senare hade min far bytt hela avgassystemet, stötdämpare samt lite småfix som lampor och vindrutetorkare. Tänk om jag hade haft en ny bil, då hade jag varit en ännu fattigare student nu....
Vad bra att bilen är lagad och går igen, trots att du inte kan få någon värme i den!
SvaraRaderaJag har märkt att det är lätt att vänja sig vid bilens alla finesser - värmefläkt, värme i sätet (min favorit), ac och så vidare. På min morfars gamla Amason finns det varken styrservo eller bromsservo - här gäller det att planera sin körning, så man hinner stanna! (I alla fall för mig som inte har allför starka ben.)
I vår familj är det faktiskt jag som tar till tekniken och knappar in artikelnumren i datorn som visar vart man ska gå. Jag har försökat visa min man, men han tror alltid det går fortare att leta efter varan genom att gå hylla upp och hylla ner. Sedan, när han har gått bet och barnen ledsnat sedan länge, då är det jag som får knappa på datorn lite. Någon minut senare har vi varan i handen och kan gå till kassan... :)
Vad bra att du -ur ett genusperspektiv-föregår med gott exempel och visar barnen att "mamma kan" med tanke på de traditionella könsrollerna.Jag har ju två tjejer och tyvärr får de inte se sin mamma laga saker (förutom mat), bygga, konstruera eller meka med bilen särskilt mycket, men jag försöker bli bättre på det och iallafall inte uttrycka det som att "sånt där kan inte jag, det får pappa göra". //Malin Strömberg
SvaraRadera